Socialstyrelsen föreslår i en rapport till regeringen att legitimation för socionomer verksamma inom hälso- och sjukvård införs. Man gör bedömningen utifrån de fyra kriterierna patientsäkerhet, yrkesrollens innehåll, utbildningens innehåll och nivå samt internationella förhållanden.
”Vi vill säkra att patientens situation uppmärksammas och behandlas i sin helhet, så att sociala problem inte får medicinska förklaringar”, säger Monica Norrman, utredare på Socialstyrelsen.
Det var i november 2011 som NSPH skickade en skrivelse till Socialutskottet i frågan. En debattartikel skrevs också ”Kan man lita på kuratorn?”. NSPH fick svar från utskottet att endast riksdagsledamöter kan väcka ett ärende i riksdagen men att ledamöterna fått ta del av skrivelsen.
Hearing: Legitimation behövs
I januari 2014 kallades några utvalda föreningar, NSPH och HSO till en hearing på regeringskansliet som behandlade frågor om behovet av legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvården samt om hur en utbildning som kan ligga till grund för legitimationen skulle kunna utformas. På detta möte var samtliga inbjudna överens om behovet av en legitimation.
Socialstyrelsen föreslår vidareutbildning
När det gäller utbildningen är Socialstyrelsens bedömning att kuratorernas grundutbildning, socionomexamen, ger en god grund för arbetet, men inte fullt ut ger tillräckliga fördjupade kunskaper i socialt arbete inom hälso- och sjukvården. Enligt Socialstyrelsens bedömning kan dessa kunskapsmoment rymmas i en legitimationsgrundande vidareutbildning om 30 högskolepoäng. Den legitimationsgrundande vidareutbildningen behöver vara placerad på avancerad nivå enligt högskolesystemet och leda till en examen.
Risk att sociala aspekter tonas ner
Kuratorns arbete är integrerat i hälso- och sjukvården, men avsaknaden av legitimation kan medföra att kuratorns kompetens och insatser inte tillvaratas fullt ut där deras kunskapsområde är av stor betydelse för patienten. Det faktum att kuratorn är den enda yrkesutövaren med självständigt arbete och behandlingsansvar som inte har medicinsk grundutbildning, och som dessutom många gånger är ensam representant för sin profession, kan medföra att de sociala aspekterna tonas ned vid utredning, bedömning och behandling av patienter. Socialstyrelsens bedömning är därför att legitimation för kuratorer kan bidra till att det sociala/psykosociala arbetet i hälso- och sjukvården ges mer utrymme och större tyngd. Därmed säkras att patientens/brukarens hela situation belyses och beaktas i vård och behandling. Något som har en avgörande betydelse även för de anhöriga.
NSPH: Kan man lita på kuratorn?
Vår debattartikel ”Kan man lita på kuratorn?” avslutades så här: Allt högre krav ställs på den offentliga vården i termer av tillsyn, integritet och patientsäkerhet. Samtidigt växer alternativa vårdgivare fram utan regleringar, tillsyn eller integritetskrav. Socionomen/kuratorn är den enda kvarvarande akademiskt utbildade yrkesgrupp i hälso- och sjukvården som saknar legitimation trots att kuratorn enligt hälso- och sjukvårdslagen har ett eget patientansvar. Det innebär att det inte finns någon garanti för att kuratorn är utbildad för sin uppgift eller att han/hon arbetar enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär också att kuratorn inte behöver föra journal om kontakten sker i en privat verksamhet och att den nya patientsäkerhetslagens sanktionsmöjligheter inte är tillämpliga på en kurator som missköter sig. Ytterst innebär det att människor med psykosociala problem inte ges samma skydd i vården som patienter med fysiska sjukdomar. Det är inte rimligt.
NSPH ser därför med tillfredställelse på att Socialstyrelsen nu kommer med en väl genomarbetad rapport till regeringen och vi ser fram emot att det inom en snar framtid ligger på riksdagen att ta ett beslut i frågan.
Socialstyrelsens rapport: Legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvård
