Första gången brukar alltid vara speciell. Antingen på ett bra sätt, eller på ett sätt som förstör och skapar rädsla eller ett stort ifrågasättande av en själv. Vad som händer den allra första gången har stor betydelse för hur vi skall förhålla oss alla de andra gånger som kommer efteråt. Och tillfället är oftast noga valt. Nervöst. Vad kommer den andra att tänka? Kommer den andre att se mig annorlunda efteråt? Vilka konsekvenser kommer detta att få?

Text: Selene Cortes

Jag pratar naturligtvis om första gången man berättar för någon att man inte mår bra. Att man kanske inte mått bra på lång tid. Att allt kanske är kaos och man inte ser någon väg ut. Att man kanske inte längre vill leva. Eller att man tappat all respekt för sig själv och att ingen självkänsla finns kvar. Att man ser sig själv som inget annat än en börda. Det är så otroligt känsligt. Och så viktigt att det blir rätt. Att man bemöts på ett varmt respektfullt sätt. Att man bemöts av någon som har förmågan att lyssna. Det är både glädjande och lite sorgligt att detta för så många skedde i vår monter på Allt för Hälsan under veckan som varit.

Hjärnkoll har länge planerat upplägget av denna mässa, där man kan hitta den mest avancerade och udda träningsform, träningsprylar du inte ens visste att du inte kunde leva utan och matvaror som gör under med hela din existens, –men, där den psykiska hälsan lyser med sin frånvaro med starka neonlampor, i en tid där psykisk ohälsa är den sjukskrivningsorsak som ökar snabbast.

Allt för hälsan har circa trettiotusen besökare. De erbjuder tvåhundra föreläsningar varav Hjärnkoll hade tjugo. Sex stycken om psykisk ohälsa på jobbet, och de resterande fjorton i en bred palett om allt från stress till ADHD, bipolär sjukdom, självskadebeteende, missbruk och psykos. Och trots så mycket annat på mässan kom det mycket folk. Både på föreläsningarna och till montern. Och för många var det där man, för första gången, pratade om sin egen psykiska hälsa, eller snarare, avsaknaden av.

Att få förtroendet att någon väljer att prata med dig om något så intimt, privat och ofta skamfyllt, är stort. Att du är en främmande människa på en mässa om hälsa gör det skört. Därför är det viktigt att det blir rätt. Det är dock både sorgligt och fantastiskt att så många har sin första gång i just et sådant sammanhang. Sorgligt, eftersom det är så stor skam och så stort stigma kring att prata om psykisk ohälsa att många inte ens gör de med sina nära. Samtidigt är det så oerhört fantastiskt att man då väljer och känner att man kan göra det med oss. Återigen ser man behovet och nödvändigheten i Hjärnkolls arbete och existens. Och jag som fick glädjen att ta del av så många historier, tackar, bockar och bugar djupt.