För att kunna fånga upp äldre personer med psykisk ohälsa behöver personal och handläggare se till att de har dubbelkompetens – kunskaper inom såväl geriatrik som psykisk hälsa. Okunskapen om äldres psykiska mående behöver motverkas med hjälp av uppdaterad fortbildning, inkluderande brukarråd, förbättrat anhörigstöd, specialanpassade tekniklösningar och utbildade chefer.

När nu äldre personers situation ses över i den omfattande utredningen ”Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer, SOU 2017:21” så behöver psykisk hälsa-perspektivet vara med i de åtgärder som föreslås. Det anser NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, i sitt yttrande över betänkandet.

Det krävs mer kunskap om äldres psykiska hälsa.

Att minska den psykiska ohälsan hos äldre är en utmaning – problemen är utbredda samtidigt som stödinsatserna är sämre jämfört med yngre medborgare.  Idag lever 20 procent av personer över 65 år med någon form av psykisk ohälsa och det är vanligare att leva med en depression efter 65 års ålder än före. Suicid är vanligast hos män över 65 år och alkoholmissbruk ökar framförallt hos äldre kvinnor. Trots detta är det få äldre personer som får den specifika vård och omsorg som de behöver för just detta, och det är ovanligt att psykologisk behandling erbjuds för äldre.

Tyvärr riskerar äldre personer med psykisk ohälsa att drabbas av dubbeldiskriminering. När en person som har beviljats exempelvis boendestöd eller psykologisk kontakt fyller 65 år hamnar hen istället i hemtjänst respektive geriatrisk vård. Handikappersättning kan dessutom bara beviljas för behov som uppstått innan 65 års ålder. NSPH ser ett behov av en mer holistisk syn på äldre samhällsmedborgare där behoven tillgodoses oavsett ålder. Och där den äldre ses som en individ med individuella förutsättningar och därmed i behov av individanpassat stöd, precis som yngre personer.

-Det finns en stor okunskap om hur psykisk ohälsa hos just äldre kan yttra sig. Det behövs ett kunskapslyft inom äldreomsorgen och socialtjänsten för att fånga upp äldre med psykisk ohälsa. I praktiken innebär det att personal som möter äldre behöver dubbelkompetens och ha kunskaper inom såväl geriatrik som psykisk hälsa, säger Nicole Wolpher, intressepolitisk ombudsperson för NSPH.

Det är exempelvis vanligare att äldre inte har fått adekvat utredning av en befogad NPF-diagnos, vilket innebär att äldre kan leva med neuropsykiatriska svårigheter utan att de är kända för omgivningen. Detta ställer ytterligare krav på att personalen att vara särskilt uppmärksamma på symptom hos äldre. Det finns sannolikt ett stort mörkertal bland dagens äldre generation som äldreomsorgen behöver bli bättre på att fånga upp.

NSPH instämmer med utredarens förslag om att inrätta ett kompetenscentrum kring äldres psykiska ohälsa för att kunna bedriva ett sammanhållet förbättringsarbete för äldre med psykisk ohälsa. Det bör arbeta nära brukarrörelsen för psykisk ohälsa där mycket kunskap finns att hämta om hur det är att vara äldre och leva med psykisk ohälsa eller att ha rollen som anhörig. Överlag är det viktigt att involvera ideella organisationer i arbetet med att förbättra vården och omsorgen av äldre. I alla de fall där pensionärsföreningar föreslås vara en deltagande part vill vi också poängtera vikten av att involvera representanter för andra perspektiv; såväl brukarrörelsen vad gäller psykisk ohälsa som andra funktionsnedsättningar, företrädare för hbtq-frågor och olika etniska organisationer.

Många av förslagen som läggs fram i betänkandet är lovvärda. NSPH vill dock påpeka att det är viktigt att genomförandet av utredningens förslag sker på ett sätt som blir tillgängligt även för personer med psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar.

För att förbättra vården och omsorgen för ALLA äldre personer, oavsett diagnoser, sjukdomar eller funktionsnedsättningar, föreslår NSPH bland annat att:

  • grundutbildningar och fortbildningar för befintlig personal tar upp psykisk ohälsa inklusive kompetens i suicidprevention och lågaffektivt bemötande. Samt att nyare diagnosgrupper som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inkluderas på ett tillfredsställande sätt i utbildningen.
  • en ledarskapsutbildning för enhetschefer tas fram som omfattar äldres psykiska hälsa, samt att den även riktas till enhetschefer för handläggare för socialpsykiatri och biståndshandläggare för äldre inom socialtjänsten.
  • när nya välfärdstekniklösningar utvecklas som kan öka äldres självständighet och valfrihet är det viktigt att de är lättförståeliga och anpassade till personer med kognitiv funktionsnedsättning.
  • när verksamheter utvärderas och följs upp med hjälp av brukarråd bör detta genomföras på ett tillgängligt sätt. Dessutom bör brukarorganisationer som arbetar med psykisk ohälsa involveras.
  •  anhörigstödet till äldre förbättras. Många äldre är själva anhöriga till barn med en psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Det stöd som idag ges till föräldrar går ofta äldre anhöriga förbi. Anhörigstödet behöver utvärderas och förbättras över lag. I dag varierar det kraftigt mellan kommunerna hur stödet är utformat, så även kunskapen om anhöriga och psykisk hälsa.
  • Socialtjänstlagens utformning och effekter utreds och utvärderas. Många som omfattas av LSS får inte tillgång till de insatser som lagen kan erbjuda på grund av att ambitionen att erbjuda en god levnadsnivå har omformats till att erbjuds en skälig levnadsnivå, vilket i praktiken innebär att säkerställa att personer inte lever i social misär.