NSPH har lämnat ett yttrande över utredningen Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47).

Läs hela NSPH:s yttrande här

Avsikten med utredningen har varit att sammanställa förslag som tillsammans skapar förutsättningar för en hållbar socialtjänst. Utredningens större förslag handlar om förebyggande och lätt tillgänglig socialtjänst, övergripande planering och planering av insatser, kunskapsbaserad socialtjänst och möjligheten att tillhandahålla insatser utan föregående behovsprövning.

NSPH har en övergripande invändning mot de premisser som utredningen haft för sitt genomförande. Av direktiven framgår att inga förslag som innebar en ambitionshöjning eller kan leda till ökade kostnader för kommunerna fick läggas fram. Fokus har därför hamnat på hur förebyggande arbete ska minska behovet av individuella insatser.

Vi menar att man inte kan bortse från resursfrågan. Det förebyggande arbete som eftersträvas riskerar kommunerna att inte ha resurser för, och vi befarar att detta arbete kommer att få stryka på foten vid ekonomiskt kärva tider. Ska man – inom de nuvarande ekonomiska ramarna – flytta över resurser till förebyggande delar så kommer det bistånd som man tilldelas påverkas negativt. Det kommer kunna negativ inverkar på många människor som lever med psykisk ohälsa och är beroende av ett långsiktigt stöd från bland annat socialtjänsten för att få ett drägligt liv.

I utredningen talas om de långsiktiga vinsterna, de mänskliga men också de ekonomiska, av att styra mot en mer förebyggande socialtjänst. NSPH vill framhålla att det medför att kostnaderna kommer att öka i ett inledande skede. Då är det inte tillfredställande att utredningen i direktiven varit förhindrad att komma med förslag som är kostnadsdrivande. Om man vill arbeta förebyggande måste man tillåta att en tid ha större utgifter eftersom det förebyggande arbetet en viss tid måste ske parallellt med ”släckningsarbetet”.

NSPH:s bedömning är att utredningens förslag inte kommer att förbättra kvaliteten inom socialtjänsten. Kombinationen av nya arbetsuppgifter, ökat kommunalt självbestämmande samt fokus på att hålla kostnaderna nere talar snarare för att kvaliteten kommer försämras.

 

Mer specifika synpunkter om innehållet i utredningen

Kvalitet ska – enligt utredningen – skapas genom professionell kunskap, uppföljning och ett respektfullt bemötande. Vi vill peka på att kvalitet i socialtjänsten förutsätter kompetenta handläggare, inte minst vad gäller kunskap om olika funktionsnedsättningar. Vi saknar förslag om en hur en medveten satsning på vidareutbildning av anställda skulle kunna gå till. Det är också problematiskt att utredningen inte pekar på huvudmannens ansvar för detta.

Positivt i utredningen är:

  • att man inom samhälls- och bostadsplanering ska ta mer hänsyn till sociala problem och vad dessa kommer sig av
  • att utredningen på flera sätt tar upp barnperspektivet ur barnkonventionens synvinkel. Bland annat ska barn kunna höras vid fler tillfällen utan vårdnadshavares medgivande.
  • att uppföljning ska omfatta socialtjänstens hela verksamhet, samtidigt som vi saknar diskussionen om brukarrörelsens medverkan i detta arbete, genom att metoder som brukarrevisioner och patientforum tas med i arbetet.

Vi ställer oss tveksamma till förslaget att man kan få insatser som boendestöd, hemtjänst, korttidsboende, missbruks-och beroendevård utan individuell behovsprövning. Vi befarar att biståndet kommer att styras av privata aktörers utbud snarare än enskildas behov. Det går heller inte att överklaga beslut utan behovsprövningar.

Vi avstyrker utredningens förslag om ett borttagande av de avgifter som kommunerna i dag får betala om inte beviljade hjälpinsatser verkställs. Detta då vi menar att det riskerar att ytterligare förlänga väntetiden.  En särskilt utsatt grupp vad gäller väntan är personer som är frihetsberövade som egentligen anses färdigbehandlade, men ändå hålls kvar inom rättspsykiatrin på grund av kommunernas brist på lämpliga boenden. Att vara felaktigt frihetsberövad på detta sätt strider mot både Europakonventionen och svensk lag. Även av detta skäl bör bestämmelsen om ekonomiska sanktioner finnas kvar.