Rebecca Anserud, föreläsare och ambassadör för Hjärnkoll
– Det är jätteviktigt att fånga upp barn och tonåringar i tid. Det kan vara avgörande för en människas hela vuxna liv.

Rebecca Anserud vet vad hon talar om. Vid 15 års ålder insjuknade hon i bipolär sjukdom och det vände upp och ner på hela hennes liv. För deltagarna på utbildningsdagen för coachteamen i projektet Växa och må bra berättade hon om en smärta i själen, känslor hon inte kunde styra över och om hur hon ifrån att ha varit en skötsam elev hamnade i ett halvårslångt alkoholmissbruk. Socialtjänsten blev inkopplad och tillslut hamnade hon på BUP, på en slutenvårdsavdelning, i två veckor.

– Mitt i allt var jag väldigt rädd, livet hade förändrats totalt på ett halvår. Det tog fem år innan jag fick diagnosen bipolär sjukdom och alla vuxna såg det här som en tonårstrots. Det värsta var att det inte fanns en enda vuxen som såg mig, Becca, en ung tjej som mådde så fruktansvärt dåligt och bara önskade att en vuxen skulle fråga hur det egentligen stod till.

Ett tag trodde hon att livet var över och hon var nära att ge upp allt. Förutom hennes bipolära sjukdom så hade det i många år varit struliga hemförhållanden och Rebecca flyttade inte hem igen efter BUP – utan till Kacka en representant från socialtjänsten. Vilket förändrade allt.

– Hon var den första vuxna som frågade hur jag mådde. Hon såg mig bakom allt och hon visade kärlek och en trygghet jag aldrig känt från någon vuxen.

Det blev vändningen för Rebecca. Hon valde livet.

Idag har hon lyckats omvända sin psykiska ohälsa till en stor drivkraft. Hon är sedan några år tillbaka ambassadör för Hjärnkoll som startade som en kampanj och nu lever vidare som ett riksförbund. Rebecca är sedan 22 års ålder entreprenör inom frågor rörande psykisk hälsa och är en av Sveriges mest anlitade föreläsare inom bipolär sjukdom med egen erfarenhet och har också skrivit boken Ett bipolärt hjärta.

Rebeccas berättelse gjorde ett starkt intryck på de förbättringsteam som medverkade på utbildningsdagen. Tillsammans med NSPH/”Växa och må bra” arbetar de för att öka barns och ungas inflytande och delaktighet inom socialtjänst, skola och psykiatri. Och att lyfta in brukarinflytandet i verksamheterna är ett steg i helt rätt riktning, säger Rebecca.

– Det är helt fantastiskt att ni har med ungdomar, patienter och brukare i teamen! Deras åsikter, känslor och erfarenheter är en kompetens som är ovärderlig. Det är ju dem de handlar om.

För henne själv tog det lång tid att få adekvat hjälp. Vilka tankar har hon kring hur vården och stödet till de unga kan förbättras? Ett ökat brukarinflytande är ett steg. Och utifrån sin egen erfarenhet ger hon flera förslag på hur psykiatrin, skolan och socialtjänsten kan arbeta för att tidigare upptäcka och ge stöd till unga med psykisk ohälsa.

– Inom socialtjänsten och vården behöver de verksamma bli bättre på att lyssna på vad de unga säger och ta det på allvar. Och att inte döma efter det yttre, för ofta syns inte psykisk ohälsa.

– Och så borde det ges utbildning på lärarprogrammet där studenterna få lära sig hur de ska agera när en elev inte mår bra. En handlingsplan. I skolan borde det också finnas större möjlighet till samtal för de unga som behöver det.

Rebecca tycker också att psykisk ohälsa ska finnas som ämne på skolschemat liksom hur man på olika sätt kan främja sin psykiska hälsa.

– Vi har ju idrott på schemat idag – att ha ett psykiskt välbefinnande är minst lika viktigt som ett fysiskt välbefinnande. Det behöver inte vara så komplicerat, psykisk ohälsa ska vi kunna prata om likt fysiska besvär. Oavsett vem du än är så kommer du komma i kontakt med psykisk ohälsa själv någon gång i livet.

Idag är Rebecca 29 år och har hunnit med ett hundratal föreläsningar om livet med bipolär sjukdom. Hon har också, bland mycket annat, utbildat flera olika yrkeskategorier som jobbar med psykisk ohälsa. Och under de senaste åren har hon noterat en förändring i synen på stöd och vård av unga.

– Vården håller på att förändras. Jag ser en jättepositiv utveckling där den expertkompetens som brukare och patienter bär på används allt mer. Deras kompetens är minst lika viktigt som den som övrig vårdpersonal bär på. Tillsammans gör vi underverk.