Att ett barn tvångsomhändertas är ett allvarligt intrång i människors privatliv. Skydd mot intrång i människors privatliv finns i Europakonventionens artikel 8. (Europakonventionen är svensk lag sedan 1994.) Enligt artikel 8 måste intrång i människors privatliv göras med stöd av lag, men, intrånget måste också vara ”nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter”.
Svenska lagar
I Sverige innehåller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU). Bestämmelser om när ett barn får tas ifrån sina föräldrar.
Europakonventionen förbjuder även diskriminering i relation till de rättigheter som finns i konventionen. (Se artikel 14) Den svenska Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering inom Socialtjänstens verksamhet.
Bedömningen måste ske med stöd av lag och utan diskriminering
Vid bedömningen om ett barn ska omhändertas måste socialnämnden, enligt Europakonventionen, först utreda om lagens (LVU) krav för när ett barn får tvångsomhändertas är uppfyllda. Är de inte det får myndigheten inte omhänderta barnet. Beslutet måste också vara nödvändigt samt bedömas utifrån föräldrarnas faktiska förmåga att ta hand om sitt barn. Ett beslut som bara grundas på tron att personer som har psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar, inte kan ta hand om barn utan att göra en faktisk bedömning utgör diskriminering. Sådan diskriminering är förbjuden både enligt Europakonventionen och enligt Diskrimineringslagen. Föräldrars eventuella behov av stöd eller assistans i relation till en funktionsnedsättning måste också accepteras. Att missgynna en förälder, enbart på grund av att denne på grund av sin funktionsnedsättning behöver personlig assistent eller liknande insats, är inte heller tillåtet.
Föräldrarna måste involveras i beslutet
Europadomstolen har avgjort flera fall som rör personer med funktionsnedsättningar. Ett av dessa mål rör en mamma som på grund av schizofreni fråntagits sin rättshandlingsförmåga. Målet gäller mammans klagomål över att hennes dotter, utan mammans vetskap och samtycke adopterats bort. Regeringen påstod att mamman hade upplysts om förfarandet genom ett telefonsamtal en månad innan adoptionen.
Europadomstolen noterade att flickan bott med sin mamma från det hon föddes till dess hon omhändertogs två år senare men också att mamman därefter fortsatt att besöka sin dotter. Domstolen ansåg att det fanns sådana band mellan mor och dotter som innebar ett familjeliv och att adoptionen hade brutit mammans förhållande till dottern.
Europadomstolen konstaterade att intrånget hade stöd i den nationella lagen, och hade företagits i det legitima syftet att tillvarata intresset för barnets bästa. Europadomstolen noterade dock att det inte vid något tillfälle under det förfarande som föregick adoptionen hade det gjorts någon bedömning av mammans förhållande till dottern.
Europadomstolen ansåg det svårt att godta att en person som fråntas sin förmåga att handla också automatiskt skulle utestängas från ett adoptionsförfarande gällande hans eller hennes eget barn. Europadomstolen ansåg att mamman istället för att ha blivit informerad på ett summariskt sätt om beslutet rörande hennes dotter, borde ha getts en möjlighet att ge uttryck för sin egen uppfattning om en eventuell adoption vid förfarandet. Europadomstolen ansåg att det skett en kränkning av artikel 8.
Återförening
Europadomstolen är tydlig vad gäller staternas skyldighet att främja återförening. I fallet Röda och Bonfatti mot Italien konstaterade Europadomstolen exempelvis att omhändertagande och placering av en flicka som utsatts för sexuella övergrepp inte stred mot artikel 8 i Europakonventionen – det gjorde däremot bristande åtgärder för att upprätthålla kontakterna med hennes mor och bror.
Diskriminering
Omhändertagande av barn som grundas på föräldrarnas funktionsnedsättning har skett även i Sverige. Här hänvisas särskilt till Svea hovrätts dom den 2014-04-11 gällande tvångsomhändertagande av ett barn på grund av att mamman hade en psykisk funktionsnedsättning. Mammans förmåga att ta hand om sitt barn hade inte prövats. Sigtuna kommuns beslut att omhänderta barnet präglades enbart av kommunens antaganden. Kommunen fälldes för diskriminering.
Viktigt att förstå är att ett beslut om att en person blivit diskriminerad inte medför att en person eller familj kan få sitt barn tillbaka. I detta fall hade Socialnämnden fattat beslut om att omedelbart omhänderta sonen med stöd av LVU. Nämndens beslut överklagades av föräldrarna till Förvaltningsrätten i Uppsala, som fastställde det överklagade beslutet. Föräldrarna överklagade även detta, men Kammarrätten i Stockholm lämnade deras överklagande utan bifall. Föräldrarna överklagade då kammarrättens dom till Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att underinstansernas dom om tvångsomhändertagningen var fel och upphävde underinstansernas domar och avslog Socialnämndens ansökan om vård enligt LVU.
Brist i saklighet
Diskrimineringsombudsmannen förde föräldrarnas och sonens talan i en ny process där Diskrimineringsombudsmannen yrkade på diskrimineringsersättning på grund av att familjen utsatts för direkt diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen framhöll att mammans förmåga att ta hand om sitt barn inte hade prövats. Socialnämnden hade istället grunnat sitt beslut på uppfattningen att personer med viss psykisk funktionsnedsättning har bristande föräldraförmåga. Domstolen konstaterade att Sigtuna kommun hade brustit i saklighet och opartiskhet i sin hantering av ärendet. Den förutfattade meningen om mammans föräldraförmåga medförde att Socialförvaltningen inte utredde ärendet enligt gällande bestämmelser och rutiner. Detta ledde i sin tur till en bristfällig utredning. Den bristfälliga utredningen lades till grund för Socialnämndens beslut om ett omedelbart omhändertagande av barnet enligt LVU. Domstolen ansåg att dessa omständigheter, såväl sammantagna som var för sig, innebär att båda föräldrarna och barnet har missgynnats i Diskrimineringslagens mening. Missgynnandet består i att deras berättigade intresse av en saklig och opartisk behandling och prövning har kränkts. Diskrimineringsombudsmannen konstaterade även att missgynnandet också är kränkning av Europakonventionens skydd för privat- och familjeliv samt av förbudet mot diskriminering enligt artiklarna 8 och 14 i konventionen.
Särbehandling vid vårdnadstvist
Ett fall om diskriminering på grund av etnicitet kan ge ytterligare vägledning för fall då någon missgynnas på grund av sin funktionsnedsättning. Fallet rörde en kvinna i Staffanstorp som i samband med en vårdnadsutredning blivit missgynnad på grund av sin etniska tillhörighet. Enligt kvinnan hade socialtjänsten åberopat hennes etniska tillhörighet i utredningen på ett sätt som missgynnat henne i förhållande till barnets pappa. Diskrimineringsombudsmannen som utrett anmälan, ansåg att kommunen har utsatt kvinnan för diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet. Diskrimineringsombudsmannen beslöt att stämma kommunen. Parterna kunde dock ingå förlikning innan fallet togs upp av domstol. Genom denna förlikning fick kvinnan 85 000 kr i diskrimineringsersättning.
Trots att fallet inte avgjordes av domstol kan fallet ändå ge viss vägledning. Av fallet kan utläsas att föräldrarnas förmåga att ta hand om barn måste bedömas utifrån föräldrarnas faktiska möjligheter. Alla former av ogynnsam särbehandling orsakade av den enskildes funktionsnedsättning eller annan diskrimineringsgrund är förbjuden.
Av Annika Jyrwall Åkerberg
