Socialstyrelsen har gjort en uppföljning av verksamheten med personligt ombud som riktar sig till personer med långvarig och omfattande psykisk funktionsnedsättning. Ett personligt ombud arbetar på uppdrag av klienten och ska stärka klienten till att få bättre tillit till sig själv och därmed få bättre kontroll och makt över den egna vardagen.
Socialstyrelsen konstaterar att de personliga ombuden fått en fast förankring och se som en etablerad del av vad som förväntas finnas i en kommun. Verksamheten som omfattar 6000 personer per år är till stor nytta för klienterna genom att deras livssituation förbättras.
Socialstyrelsens rapport ger ett bra underlag för fortsatta diskussioner. Inom brukarrörelsen finns ändå en oro över att verksamheten inte känns säkerställd. Den finns inte i alla kommuner och den diskuteras inte sällan som sparobjekt. Bland brukare och anhöriga beskrivs ofta Personligt ombud som det bästa som hänt under de senaste decennierna.
NSPH, Attention, RSMH och Schizofreniförbundet har tillsammans med YPOS (Personliga ombudens intresseorganisation) och Sveriges kommuner och landstingen bildat en arbetsgrupp som ska ta fram förslag till hur verksamheten kan säkerställas och utvecklas. När förslagen är färdiga är ännu inte klart.
Kjell Broström är NSPH:s representant i arbetsgruppen och ger följande kommentarer till rapporten
– Verksamhet med personliga ombud borde finnas över hela landet men saknas idag i 46 kommuner.
– 80 procent av ombuden rapporterar flera gånger per år om brister i vård- och omsorgssystemet men det händer inte mycket med dessa rapporter på systemnivå.
– Fler klienter än tidigare behöver hjälp av ombuden med stöd i kontakter med vårdgivare och myndigheter. Det nya är att allt fler behöver hjälp med att hantera ekonomiska krissituationer.
– Det ska finnas en ledningsgrupp för verksamhet med representanter för kommun, landsting, AF och FK och brukarorganisationerna ska erbjudas att delta.
– En fungerande och väl sammansatt ledningsgrupp har möjlighet att arbeta strategiskt och utvecklingsorienterat. Deltagandet i ledningsgruppen fungerar ofta dåligt och det försämrarmöjligheterna till att arbeta strategiskt och utveckla samverkan.
– Att verksamheten styrs av en förordning ger enligt Socialstyrelsen förutsättningar för en fortsatt god utveckling men vi ser också svårigheter och risker med den nya förordningen. Den skapar bland annat otydlighet kring ombudens fristående ställning när den beskrivs som en del av Socialtjänsten och den skapar otydlighet kring vilka behov en klient ska ha för att räkans in i målgruppen.
