Att ha ett arbete betyder att vara en del av samhället, att behövas. Alla mår bra av att kunna försörja sig själva. Men personer med psykisk ohälsa behöver ofta hjälp för att det ska bli verklighet.
På seminariet ”100 procent av var och ens förmåga” i ABF-huset i Stockholm 14 maj berättade unga människor om vad som behövs för att öka sina chanser att komma in på arbetsmarknaden eller få en meningsfull sysselsättning. Cecilia och Cesar från ”Ung kraft”, ett projekt inom RSMH och Jenny från Attentions Unga vuxna-projekt berättade om sina erfarenheter.
– Det är lätt att känna sig ensam när alla ens kompisar har jobb. Man får dåligt självförtroende, säger Cesar, som lever med sin funktionsnedsättning sedan flera år. Först på gymnasiet fick han den hjälp han behövde.
– Psykisk ohälsa finns överallt, men det saknas information om vilka hjälpmedel som finns. Det finns stöd att få, men det krävs också att få förutsättningar att nå upp till det man ska lära sig. Lärare behöver veta mycket mer om psykisk ohälsa, om bemötande och om de hjälpmedel som finns.
Jenny har haft många olika arbeten. Arbete är viktigt för det ger sociala kontakter och en struktur åt dagen. Jenny värdesätter gemenskap och aktiviteter och det hon behöver är framför allt hjälp med planering, rutiner och struktur.
I NSPH i Göteborg har ett projekt med brukarcoacher prövats under ett och ett halvt år med gott resultat. Det bygger på att coacherna har egna erfarenheter av psykisk ohälsa eller funktionsnedsättningar. – Kan jag, kan du, säger Marianne Jakobsson, brukarcoach och handledare, och kollegan Terese Möller instämmer.
Uppgiften är att ge individuellt stöd, motivera till lönearbete och öka chanserna för projektdeltagarna att komma in på arbetsmarknaden. Coachernas egna erfarenheter av psykisk ohälsa bidrar till ett annat perspektiv, vilket betyder att brukarcoach och jobbcoach är helt olika upplägg. I en utvärdering, Brukarcoach – ett erfarenhetsbaserat stöd, visar författaren Filippa Ahlberg Gagnér att brukarcoacherna har gjort nytta på olika sätt. Deltagarna kommer närmare sysselsättning, måendet förbättras och deltagarna får hjälp vid faktiska hinder och svårigheter. Brukarcoacherna är med när praktik på en arbetsplats ska planeras. Ofta stärker den nära kontakten mellan coach och deltagare deltagarens självkänsla, vilket på sikt kan leda till att han/hon kommer närmare sysselsättning.
Det finns mycket att förbättra när det gäller stöd till personer med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. Anna Norrman från NSPH:s socialförsäkringsgrupp har en lång lista på åtgärder:
– Arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa och låt brukarna vara med.
– Fattigdom i sig försvårar rehabilitering.
– Meningsfull sysselsättning för personer som inte kan ta för sig.
– Varför är arbete på heltid ”normen”? Personer med psykisk ohälsa vill också arbeta – till 100 procent av sin egen förmåga. Det kan handla om 10, 20 procent, mer eller mindre. Deras vilja till arbete ska också tas till vara.
– Ställ inte för stora krav. Arbete ska leda till återhämtning.
– Personer med psykisk ohälsa har sämre fysisk hälsa och kan ha svårt att få behandling för vanliga somatiska åkommor.
– Det behövs fler läkare inom psykiatrin.
– Det saknas ofta möjlighet att välja mellan olika utprövade terapimetoder. KBT kan vara bra för mindre problem, men oftast behövs utredning och behandling.
Reflektioner avslutade seminariet som arrangerats av NSPH och tidningen SocialPolitik. Gunvor G. Ericson, ledamot i riksdagens socialförsäkringsutskott för Miljöpartiet, konstaterade att regelverket för socialförsäkringen utformades när det fanns jobb att få. Hon lovordade brukarcoachernas arbete och upplyste om att pengar finns i Finsam-systemet på Arbetsförmedlingen.
– Vi ska ha system som ser till individen. Om människor behandlas olika får vi det jämställt, sade hon. Hon anser att fler jobb skulle skapas om småföretagare slipper sitt sjuklöneansvar.
Jacob Schulze, journalist och opinionsbildare, ansåg att arbetsgivarna ska stöttas och att faddrar och mentorer borde utses för att ge stöd på arbetsplatsen. Bra praktikplatser öppnar dörrarna. Men det behövs också metodutveckling för att skapa bra praktikplatser.
Bitte Lundborg
