I början av december var det Nationell psykiatrikonferens i Ronneby och NSPH var också med på ett hörn.
Man hade frågat brukarna i Blekinge vad de anser skulle kunna förbättra deras psykiska hälsa och sedan – hör och häpna – skapat projekt där man försöka erbjuda just detta. Brukarna önskade mer inflytande, mer stöd för att få del av kultur och friskvård och bättre privatekonomi. Strategin att satsa på det som brukarna ville ha kan tyckas enkel – till och med genial – men framstår trots alla psykiatrisatsningar som något ovanlig.
Projektens redovisningar gav stöd för tre påståenden:
- Ökat brukarinflytande förbättrar psykisk hälsa.
- Satsningar på kultur främjar psykisk hälsa.
- Bättre privatekonomi bidra till ökad psykisk hälsa
Vi fick många exempel på vad som händer när människor blir delaktiga, känner gemenskap och får möjlighet att utvecklas. Man får vänner, lever hälsosammare liv och hittar aktiviteter t.ex. att underhålla med sång och musik på denna konferens.
Att många med långvarig psykisk ohälsa har svårt att klara sin försörjning är väl dokumenterat i forskning och offentlig statistik. Och om man inte har pengar att leva på blir det svårare att tillfriskna. Gruppens ekonomiska situation har varit väl känd sedan 90-talet utan att någon gjort något åt det. Berättelserna om vad 500 kronor extra i månaden kan betyda för självkänslan, återhämtningen och möjligheten att ta makten över sitt liv ställer frågan på sin spets.
Finns det någon tongivande myndighetsperson, politiker eller regering som är beredd att säga:
– Nu måste vi satsa på att ge personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning – de som har det sämst – en ekonomisk grundtrygghet. Så att de slipper oroa sig för att inte ha pengar till mat och hyra och istället kan koncentrera sig på att återhämta sig, bli friska och utvecklas.
Kjell Broström
