Juristen Cecilia Asklöf berättar om vilken typ av ärenden som kommer in till NSPH:s rådgivning om diskriminering pga psykisk ohälsa.
Det är nu en och en halv månad sedan projektets kostnadsfria juridiska rådgivning har tagit fart på allvar. Ärendena börjar komma in och det går att se vissa mönster. Vi har hittills fått in ett sjuttiotal ärenden. De spänner över allt från diskriminering i samband med avbeställning av en semesterresa till omhändertagande av barn enligt LVU. En stor del av ärendena handlar antingen om psykiatrin eller socialtjänsten. Det finns många klagomål på att man inte får tillträde till psykiatrin, eller att man inte får den vård man behöver när man väl har kommit in i psykiatrin.
Bemötande i socialtjänst och psykiatrin
Patienter inom psykiatrin, eller de personer som har med socialtjänsten att göra, förefaller ofta bli illa bemötta. Det förekommer diskriminerande uttalanden kopplade till patientens person eller till brukarens psykiska ohälsa. Socialtjänsten verkar många gånger ha tappat bort grundprincipen att verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
Den fysiska vården
Även den somatiska (fysiska) vården diskriminerar ofta personer med psykisk ohälsa. Deras symtom tas inte på allvar och de får ofta sämre behandling än den genomsnittliga ”vanliga” patienten. Här är ett exempel: En person åkte in akut på vårdcentralen, efter att ha haft huvudvärk hela natten. Inga tabletter hjälpte. ”Det kändes som bakhuvudet skulle sprängas, tårarna bara rann. Jag var rädd att det skulle vara något annat, t.ex. en blödning.” En ung läkare kom in, ställde sig framför henne och sa “Jag har läst igenom dina journaler, du är inte bara här för att söka uppmärksamhet eller?” Patienten hade så ont att hon inte kunde svara. Läkaren gick då ut och hämtade hennes ordinarie läkare, som skickade henne akut till Mora lasarett på en ct-röntgen. Det visade sig att det var en kraftig bihåleinflammation.
Arbetslivsdiskriminering
Det är också många som blir diskriminerade i arbetslivet på grund av sin psykiska ohälsa. Anställda som har arbetat på samma arbetsplats i åratal bestämmer sig för att berätta för sin arbetsgivare att han eller hon har en diagnos. Kort därefter blir de uppsagda, eller pressas till att säga upp sig själva med avgångsvederlag. Facket kan oftast inte göra mycket mer åt situationen än att försöka förhandla fram ett så stort avgångsvederlag som möjligt. Vi menar att sådana fall borde anmälas, antingen till en antidiskrimineringsbyrå eller till DO.
Åter till rådgivningen. Det händer att vi får in ärenden som inte berör diskriminering. I dagsläget skulle jag säga att det rör sig om en dryg tredjedel av alla våra ärenden. I de här fallen försöker vi ändå att bistå med råd och stöd i den utsträckning det är möjligt.
