Mycket av det som läggs fram i utredningen kring tvångsvård av unga och barn är bra och stöds av NSPH. Men förslagen kring hur man ska hjälpa barn med psykiatriska och sociala problem bryter mot centrala konventioner kring barns rättigheter. Dessutom föreslås inte tillräckligt starka åtgärder för att öka kunskapen kring tvångsvård av barn.
NSPH har tillsammans med Civil Rights Defenders lämnat in ett gemensamma remissyttrande till utredningen ”Barns och ungas rätt vid tvångsvård” SOU 2015:71.
-I stort är vi positiva till det förslag till ny lagstiftning kring tvångsvård av barn och unga som utredaren har presenterat. Utredningen är väl genomarbetad och underbyggd, men det finns ett antal punkter som behöver förtydligas och förbättras. Detta inte minst för att Sverige ska kunna sägas leva upp till Barnkonventionens intentioner och till andra internationella lagar som Sverige ratificerat, säger Anna Norrman, på Riksförbundet Attention som arbetat tillsammans med flera andra med att sammanställa remissvaret för NSPH:s räkning.
Den allvarligaste kritiken riktar NSPH och Civil Rights Defenders mot förslaget till ändringarna av villkoren i paragraf 3 som rör barn som befinner sig i gränslandet mellan psykiatrisk och social problematik. Det råder en viss osäkerhet kring hur samhället ska hjälpa dessa barn, i synnerhet barn och ungdomar med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Utredaren försöker hitta ett sätt att nå fram till en lösning genom att föreslå en förändring av tredje paragrafen genom formuleringen”annat i sig självt nedbrytande beteende”, som ska ersätta den tidigare formuleringen ”annat socialt nedbrytande beteende”.
NSPH och Civil Rights Defenders anser att ändringen öppnar upp för att barn och unga med funktionsnedsättning kan tvångsomhändertas om de uppvisar ett socialt nedbrytande beteende som orsakats av en funktionsnedsättning. Det är olyckligt och strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. NSPH och Civil Rights Defenders är av åsikten att en så genomgripande förändring av paragraf 3 inte kan genomföras utan en noggrann konsekvensanalys om effekterna för målgruppen.
-Det finns en övertro på LVU-insatsernas positiva effekt på denna grupp och vi menar att det finns andra mindre genomgripande åtgärder som ska användas i första hand. Vi anser att utredningen saknar ett tydligt egenmaktsperspektiv, där föräldrar, barn och unga ses som kompetenta att ta ansvar och göra medvetna val för att ta tillvara sina intressen. Att gå emot föräldrar och barn genom ett tvångsomhändertagande kan tvärtom ge motsatt effekt, säger Anna Norrman.
Utredningen betonar vikten av att höja kompetensen och kunskapen inom den vård och omsorg som berör utsatta barn. NSPH och Civil Rights Defenders vill lyfta fram att de förslag om kunskapsutveckling som läggs fram är märkbart svaga, trots att detta hör till ett av de viktigaste områdena för utredningen. För få handfasta förlag presenteras. Inget konkret läggs exempelvis fram kring hur domarnas kunskaper om barn ska stärkas. Domstolsverkets frivilliga kurser om barns rättigheter är otillräckliga och det behövs en särskild satsning på kurser om barn som lever med någon typ av funktionsnedsättning. Dessutom är behovet akut av en gymnasieutbildning respektive eftergymnasial utbildning för personal på HVB-verksamheter. Detta för att säkerställa att utbildningen ger kunskap om psykiatriska diagnoser och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
-Det är beklagligt att lagförslagen läggs fram innan den nödvändiga kompetensutvecklingen har skett hos socialtjänsten och inom rättsväsendet. Vi hade hellre sett en omvänd ordning för att se till att det blir en bra implementering av den nya lagen, säger Anna Norrman.
