– Källbrinksskolan är ett bevis på att det inte behöver vara svårt att anpassa skolan efter oss som har ADHD och andra diagnoser!

Linnea Ahlqvist är tidigare elev på Källbrinksskolan och har ADHD. För henne blev den nya NPF-vänliga inriktningen av Källbrinksskolan en positiv förändring. En vändpunkt. När skolan utvecklade sin miljö och undervisning efter Linnea och de andra eleverna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så blev det enklare för henne att gå till skolan.

– Plötsligt så kände jag att jag ville gå i skolan. Både mina betyg och min självkänsla höjdes. Förut så trodde jag aldrig att jag skulle klara av att plugga på högskola-nu vet jag att jag kan det!

Sin skolgång fram till dess beskriver Linnea som tuff, en upplevelse som hon delar med många andra elever med neuropsykiatriska diagnoser. Skolan var inte anpassad för mig, säger hon. Hon beskriver hur hon hade svårt att koncentrera sig och frusterationen när lärare inte tycktes förstå att hon faktiskt inte kunde fokusera eller sitta stilla, trots att hon ville och försökte.

– Om jag hade kunnat det så hade jag gjort det! Alla elever är inte gjorda för skolmiljön,men skolan är väl till för alla elever?

När Linnea gick i åttonde klass började omvandlingen av Källbrinksskolan. Den innebar bland annat att skolans ledning och personal skaffade sig en stor kunskap om NPF och att de sedan dess har fortsatt att utbildas. Det ger dem bättre förutsättningar att stötta eleverna, alla elever. Och för att förstå vad varje elev behöver har man tagit fram en checklista som personalen använder tillsammans med eleven.

En annan viktig utveckling på Källbrinksskolan är synen på eleverna, numera lyfter personalen fram det som fungerar bra och lägger fokus där.

– Det var en stor förändring för mig! Förut fick jag alltid höra att jag pratade för mycket, nu fick jag istället höra en massa positiva saker hela tiden. Samtidigt blev allt mycket tydligare, jag förstod vad som förväntades av mig och fick hjälp med att strukturera upp lektionerna, säger Linnea.

Även den fysiska miljön på skolan genomgick en omvandling i och med NPF-säkringen. Klassrummen blev mer avskalade, ”lugnare”, och utrustades med bland annat bås, ståbord, fat boys och hörselkåpor. Hjälpmedel och föremål för olika elevers olika behov. Ett speciellt rum utformades också dit de elever som behöver lugn och ro kan gå.

– Jag hade frikort dit. Det var jätteskönt att gå till det där rummet när det blev för mycket störningsmoment i klassrummet. Och så var det bra att det fanns en lärare där så att man kunde plugga fast man inte var i sitt klassrum och få hjälp om man behövde.

Den började tufft men blev bra, sammanfattar Linnea sin skolgång fram tills idag. Nu är hon 17 år och går på gymnasiet där hon studerar samhällsvetenskaplig linje med inriktning på beteendevetenskap. Och även om hon lämnat Källbrinksskolan så har hon tagit med sig viktiga erfarenheter därifrån.

– Nu vet jag vad jag behöver och har egna strategier. När jag började på gymnasiet hade jag ett möte med lärarna där jag berättade vad jag behöver för att skola ska funka för mig, och de har lyssnat på mig. Här trivs jag jättebra!