Långa väntetider vid ungdomsmottagningen i Borås har skapat ett tydligt förbättringsmål för deras team inom NSPH’s arvsfondsfinansierade projekt Växa och må bra: att minska antalet uteblivna besök med femton procent.
– Vårt mål är jätteambitiöst, men vi tror att små saker kan påverka ganska mycket, säger Cecilia Murray.

Med nästan 9 700 besök om året är köerna till ungdomsmottagningen i Borås periodvis långa. Nu vill teamet som utbildas i projektet Växa och må bra och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) minska antalet uteblivna besök från 25 procent till 10 procent. En sådan minskning skulle både frigöra bokningstider och skära bort onödig tid för personalen.

Cecilia Murray. Foto: Lisa Ringström

Cecilia Murray är barnmorska och coach för teamet. Hon har arbetat på ungdomsmottagningen i fyra år och berättar att förändringsarbetet är en utmaning. Hon påpekar att det hos ungdomar ofta finns en större förändringsbenägenhet än hos yrkesverksamma. Inom vården, menar hon, är det viktigt att betrakta sin verksamhet med andra ögon än man brukar.
– Vården utgår ofta från verksamheten och är styrd från politiskt håll. Det leder till att man ibland glömmer bort vilka man existerar för, och det är ju särskilt viktigt för oss som arbetar med ungdomar att ha koll på det. Det är lätt att tappa bort hur målgrupper ser på olika företeelser.

Ungdomsmottagningen i Borås är en så kallad lågtröskelverksamhet som ska ta emot alla. I region Västra Götaland räknas man som ungdom mellan 13-25 års ålder. Att vara en mottagning som är tillgänglig för alla är svårt. Hur gör man bäst? Vad betyder tillgänglighet? Cecilia Murray berättar att förbättringsarbetet inom Växa och må bra har skapat många diskussioner.

Inom ramen för Växa och må bra sker förbättringsarbetet enligt en metod som kallas Genombrottsmetoden, som bygger på lärande och att både verksamheten själv och deras målgrupper deltar i förändringsarbetet. Att som yrkesutövare möta målgruppens åsikter är en tuff men nyttig lärdom, menar Cecilia.
– Ungdomarna ser oss med andra ögon. Det mår alla verksamheter bra av. De har inga förutfattade meningar om hur vården ’fungerar’ eller ’måste’ vara strukturerad. De har ingen aning, och det är nyttigt. Vi anställda går direkt in i en förklarande roll, men de ifrågasätter oss. Det kan bli som en käftsmäll ibland!

Detta projekt verkar satt fingret på en viktig diskussion?
– Absolut! Vi kan inte tro att vi vet vad målgruppen vill ha och behöver. Det pratas mycket om att vården ska vara patientnära, men det är den inte om vi inte frågar ungdomarna! Sen är det självklart att alla saker inte kan genomföras. Vissa saker är styrda av system. Då får man acceptera det, kanske, men ändå ha i åtanke i vilken riktning man vill.

Cecilia Murray berättar att teamet infört flera förändringar sedan projektet startade. En del handlar om ren information; flera av ungdomarna var till exempel inte medvetna om att ett uteblivet besök tar upp så mycket tid. Man har även på försök kortat ner besökstiderna från 90 till 60 minuter. Hon nämner även mindre, kosmetiska, förändringar.
– Det handlar om mindre saker på webbplatsen kring information och var avbokningen syns. Men också vilka telefonval man gör när man ringer.

–Vid varje bokning påpekar vi även att de ska avboka om de inte kan komma, att det kostar pengar för uteblivet besök och att det skapar köer. Vi är mer raka med det nu. Ungdomarna i vårt team sade till oss att sluta curla och börja säga som det är!

Man gjorde småfixarna vid årsskiftet, då man även påbörjade mätning av antalet uteblivna besök. Cecilia Murray berättar att det ännu inte syns något tydligt resultat, men att tendensen är att det minskat något. – Vi kommer mäta under sju månader. Vårt mål, att komma ner till 10% uteblivna besök är jätteambitiöst, men vi tror att små saker kan påverka ganska mycket. Det här med relevant information på hemsidan och i telefon, till exempel. Det ska bara “sätta sig”.

Vad har varit det viktigaste med förbättringsarbetet ni genomför?
– Vi i teamet tycker om varandra, vi är tajta. Jag har alltid haft känslan att vi måste lyssna på ungdomarna, men projektet har bekräftat hur viktigt det är. Det är fantastiskt att arbeta med ungdomarna, de är ärliga och inte färgade av annat än sig själva.

– Det är så nyttigt att arbeta med ungdomar. Och genom projektet kommer ledningen att se värdet av att arbeta med fokusgrupper där målgruppen är representerad. Det tror jag inte man riktigt förstått tidigare. Men min känsla är att alla i vår verksamhet är väldigt glada och entusiastiska kring det arbete vi genomför och de kunskaper vi får fram.

Vad har du för tips till andra som vill genomföra liknande förbättringsarbete?
– Våga pröva! Vi är så styrda av att allting ska vara kostnads- och tidseffektivt. Men att våga göra saker … det kan generera så mycket i slutändan. Utmana din organisation, involvera personalen – men viktigast av allt, involvera målgruppen.

Text: Martin Falkman