2020 – vilket år säger vi till varandra och alla vet att vi tänker på corona-pandemin och de djupa spår som dess utbredning satt i världen och i vår vardag.

2020 var året när de redan väl kända bristerna i äldreomsorgen gav tragiska konsekvenser när vi inte tillräckligt lyckades skydda de äldsta och mest utsatta från covid-19. När Sveriges avveckling av beredskapslager och bristande pandemimedvetenhet konstaterades vara ett strategiskt misstag.

2020 var året då vardagen förändrades drastiskt för oss alla – hemarbete och hemstudier för vissa och en ofta kaosartad arbetssituation för anställda inom vård och omsorg. Ekonomiska bakslag och oro för framtiden för många som drabbas av konsekvenserna av de nödvändiga restriktionerna.

2020 var året då hela svenska folket genomgick en snabb omställningsprocess som innebar ett digitalt kunskapslyft. Även föreningslivet har ställt om till digitala möten, och insett att det går att fortsätta mötas och arbeta vidare. Vi lärde oss också de begränsningar som digitala möten har, då de inte kan ersätta känslan i det personliga mötet. Kreativa och nytänkande dialoger är svårare att uppnå, liksom samtal som syftar till att hantera olika viljor och konflikter. Under hösten har NSPH genomfört två heldagskonferenser – om brukarinflytande respektive anhörigstöd – med huvudsakligen digitalt deltagande. Den positiva och starka responsen från deltagarna visar att möjligheten att mötas, dela erfarenheter och få nya perspektiv är viktigare än någonsin.

2020 var året då solidaritet och hänsyn till andra visat sig vara avgörande egenskaper för att vi ska kunna återgå till en mer normal vardag igen. För att få stopp på smittspridningen krävs att vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte utsätter andra för fara. Men det räcker inte. 2020 är året när den psykiska ohälsan gått från att vara en allvarlig samhällsutmaning till ett akut problem för folkhälsan i stort, som kräver mobilisering på bred front. Tillsammans måste vi göra allt vi kan för att upprätthålla vår egen och andras psykiska hälsa. Vi måste hjälpa varandra att känna att vi tar oss igenom det här med gemensamma krafter.

De brister som krisen blottat när det gäller samhällets stöd till utsatta grupper måste lösas solidariskt genom systematiskt förbättringsarbete där alla parter blir bättre på att samarbeta. Den ideella sektorns kraft och möjligheter att bidra till att minska ensamheten, utsattheten och den psykiska ohälsan måste tas till vara. Det är glädjande att det verkar finnas en politisk medvetenhet om att långsiktiga satsningar på psykisk hälsa krävs för att hantera den våg av psykisk ohälsa som följer i spåren av pandemin. NSPH deltar i de samtal som nu förs om möjligheten att återinföra en rikstäckande stödlinje för psykisk hälsa, vilket är en viktig del i arbetet med att fånga upp så väl tidiga tecken på psykisk ohälsa som människor som befinner sig i akuta situationer och inte vet vart de kan vända sig för att få hjälp.

Vaccin är nu på väg och med dess hjälp hoppas jag att vi snart kan lämna denna mörka tid bakom oss. Till dess får vi göra vårt bästa för att ta hand om och stötta varandra. Vi tänder ett ljus och låter det brinna!

 

God jul och gott nytt år,  önskar Anki Sandberg och NSPH