NSPH har lämnat ett yttrande till över remissen “God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6)”. För att utredningens målsättningar med God och nära vård ska kunna uppnås och att det ska bli en omställning av hälso- och sjukvården med primärvården som nav så vill NSPH påpeka att resursfrågan är central och avgörande. Det behöver avsättas resurser samt säkra nödvändig kompetensförstärkning för att göra verklighet av de föreslagna förändringarna.
Bakgrunden:
God och nära vård kan beskrivas som ett övergripande mål för den omställning som sker inom hälso- och sjukvården. Detta med syfte att vården i högre grad ska organiseras och bedrivas med patientens behov och förutsättningar som utgångspunkt.
Nästan en tredjedel av alla som söker hjälp på en vårdcentral gör det med anledning av psykisk ohälsa, och de allra flesta som lever med psykisk ohälsa finns inom just primärvården.
Det är bakgrunden till den offentliga utredningens delbetänkande ”God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa”. Utredningen föreslår att primärvårdens uppdrag vad gäller både den fysiska och psykiska hälsan ska förtydligas i hälso- och sjukvårdslagen.
Förutom lagförslaget kommer utredningen med en rad bedömningar om hur vården kan bli bättre. En modell med tre steg för behandling psykisk ohälsa inom primärvården föreslås:
1) Vägen in. Vårdcentralen gör en snabb bedömning.
2) Organisering av insats. Adekvat behandlingsinsats föreslås, till exempel samtal hos psykolog på vårdcentralen eller remiss till en annan vårdgivare.
3) Samarbete och samverkan. Hur kan patienten ska få sitt liv att fungera bättre trots de psykiska besvären? Utredaren föreslår ett strukturerat samarbete mellan primärvården och andra aktörer, även i civilsamhället.
Vad NSPH tycker om utredningens förslag:
NSPH och våra medlemsorganisationer välkomnar utredningen, men vi ser också stora utmaningar, inte minst kring de resurser och den kompetensförstärkning som behövs för att göra verklighet av de föreslagna förändringarna. Resursfrågan är både central och avgörande. En konsekvens av personalbrist blir att behandlingsutbudet brister och blir ensidigt mot det medicinska.
Uppföljning av insatser kring psykisk ohälsa
En annan sida av myntet är att vården, inte sällan, missar somatiska besvär hos den som har en psykisk ohälsa. Studier visar även att personer med psykisk ohälsa får sämre somatisk vård än andra. NSPH vill betona vikten av att det, vid behov, tidigt görs utredningar av både den somatiska och den psykiska hälsan. En annan viktig aspekt är att uppföljningen måste bli bättre. I dag finns små möjligheter att utvärdera vad som fungerar bäst inom psykisk ohälsa på vårdcentralerna.
Vi uppskattar det förebyggande resonemanget i utredningen. Förutom att det är viktigt att tidigt upptäcka problemen, vilket vårdcentralerna kan göra om de har kompetensen, kan ett adekvat omhändertagande i primärvården också medföra att färre behöver specialist- eller sjukhusvård.
Fördomar bidrar till stigmatisering
Vi ser vidare ett behov av en allmän kulturförändring inom vården, beträffande hur man ser på människor med psykisk ohälsa. Stigmatiseringen finns här som ett grundläggande problem. I allmänhet behöver samhällets fördomar och negativa attityder mot personer med psykisk ohälsa adresseras och föras upp på agendan. Många känner skam över att berätta om att man inte mår psykiskt bra, vilket naturligtvis bidrar till obehandlad psykisk ohälsa och ett lidande för individen. Om primärvården har rätt resurser och rätt kompetens finns möjligheten att förhindra allvarligare problem. I värsta fall kan ju till exempel en obehandlad depression leda till självmord. Det är dessutom viktigt att beakta att psykiska besvär även påverkar den somatiska hälsan och tvärt om.
Individens behov i centrum
Omställningen av vården föreslås ske med utgångspunkt i individens behov. Det tycker vi är positivt. NSPH ser patienter, brukare och anhöriga som en oumbärlig resurs genom sin särskilda kunskap. I vårdmötet möts två experter, där vårdpersonalen är den ene och den vårdsökande den andre. Vi anser att individers perspektiv och erfarenheter bör ha ett större inflytande över beslut och insatser som berör dem. En större delaktighet hos patienten leder dessutom till större möjligheter till återhämtning och kan ha en positiv inverkan på sjukskrivningar.
Civilsamhället spelar en allt viktigare roll
Vi tror vidare mycket på utredningens bedömningar om att det är viktigt att knyta civilsamhället och idéburna föreningar till primärvården. Det är en del av den så viktiga samverkan mellan olika aktörer, för att det ska finnas rätt förutsättningar för en god och nära vård.
Fast vårdkontakt
Vi tycker att det är positivt att ta del av utredningens förslag om en fast vårdkontakt, där vikten av relationen mellan patienten och vårdpersonalen betonas. Vi anser också att det är viktigt att säkerställa det finns möjlighet att komma i kontakt med vården under hela dygnet, så väl under vardagar som under helger.
Teamarbete kring psykisk ohälsa
Med hänsyn till att så stor andel av alla besök i primärvården föranleds av psykisk ohälsa behövs det grundläggande kunskap om psykisk ohälsa, bemötande och även om hur man kan prata om suicid och suicidtankar, hos alla som arbetar inom primärvården. NSPH menar att ett teamomhändertagande är bra för att hjälpa personer med psykisk ohälsa. Ett team med flera professioner (så som exempelvis psykolog, kurator och arbetsterapeut) skulle dessutom med fördel kunna kompletteras med minst en person med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Det skulle skapa ett mervärde för patienten som andra professioner inte kan erbjuda.
Anhörigas behov
I vårt remissvar berör vi även det bristfälliga stödet vad gäller anhöriga. Ofta behöver anhöriga både hjälpa sina sjuka närstående och även försöka koordinera vården när samverkan av befintliga stöd- och vårdinsatser fallerar. Anhöriga har också egna behov av stöd och olika förutsättningar att vara delaktiga i sin närståendes vård.
Avslutningsvis visar forskning att en stark primärvård är ett sätt att skapa en jämlik folkhälsa, eftersom man kan arbeta med förebyggande insatser, skapa kontinuitet för patienterna och långa relationer. I sammanhanget är det viktigt att understryka att primärvården, för att kunna erbjuda en jämlik vård, behöver bli mer enhetlig i landets regioner och kommuner.
