Under den stora höstkonferensen ”Återhämtning: vägar till hälsa” lyftes möjligheterna med återhämtning upp. Det blev en dag med mycket känslor; hopp inför möjligheterna med återhämtning, motivation att skapa en bättre vård och kunna vara en närvarande medmänniska samt en del frustration över att det går så långsamt med omställningen till mer återhämtningsinriktad vård ute i landet.

Vilken fantastisk dag det blev! Den 10 oktober arrangerade NSPH och Riksförbundet Hjärnkoll konferensen ”Återhämning: vägar till hälsa” och intresset var överväldigande stort med 1300 anmälda deltagare. Syftet med seminariet var att få kunskap och inspiration att arbeta med återhämtning som en central del inom vård och stöd samt i det mänskliga samtalet rörande psykisk ohälsa.

Ullakarin Nyberg, psykiater, forskare och suicidpreventionsexpert invigde konferensen och tog upp samtalets betydelse för hopp och återhämtning. Om möjligheterna kopplade till det mänskliga mötet och att våga fråga om även det allra svåraste.

Ulla-Karin Nyberg inledde konferensen med budskapet att vi kan alla bidra till varandras återhämtning

–Ensam är INTE stark, särskilt inte när man mår psykiskt dåligt. Ingen klarar psykisk lidande utan hjälp av andra. Och för att komma ur jobbiga tankar och må bättre så är återhämning helt centralt, sade Ullakarin Nyberg.

Hon knöt an till lärdomarna från pandemin om vad vi behöver för att må bra; insikten att det viktiga i livet är att få träffa sin familj, krama barnbarnen, bjuda vänner på middag. Låt oss komma ihåg det! Vi kan alla komma ihåg att även små handlingar kan bidra till andras återhämtning, och i bästa fall hjälpa en annan människa att orka en dag till.

–Att se i stället för att blunda. Vi kan göra all skillnad i världen genom att bara fråga någon hur den mår. De korta ögonblicken av vänlighet ska inte glömmas bort – ett leende, en omtänksam kommentar, sade Ullakarin Nyberg.

Skapandet som återhämtande kraft

Universitetsläraren, doktoranden och konstnären Cecilia Ingard berättade om hur konst och skapande kan fungera som ett stöd i återhämtningen från psykisk ohälsa. För henne har måleriet haft stor betydelse i återhämtningsprocessen från ett svårt självskadebeteende. Den tidigare delen av hennes liv har varit kantat av psykisk ohälsa med ensamhet, lågt självförtroende, stigma och ekonomisk utsatthet som följeslagare.

Konstnären och forskaren Cecilia Ingard

–Jag lyckades byta ut självskadebeteendet mot måleriet. Jag tog journalanteckningarna och gjorde konst av dem, jag kombinerade medicinska utlåtande med målningar av dockor och barn, säger Cecilia Ingard.

Att samtala med andra kring sitt mående i studiecirklar som bland annat Attention arrangerat har varit en viktig pusselbit; hur skapandet kunde bli ett sätt att hitta sina egna kompetenser och bygga upp självförtroendet. Bildterapin i grupp skapade en plats för konstruktiva tankar.

Hon tillägger att vården har haft svårt att se hennes styrkor under åren med psykisk sjukdom.
–De var tveksamma till att jag skulle orka med mina konststudier, utan att förstå att jag inte känner mig ansträngd av arbetet utan tvärtom mår bättre. För mig har det varit viktigt med en yrkesidentitet, säger Cecilia Ingard.

Idag är hon doktorand i socialt arbete rörande delaktighet och demenssjukdom, engagerad i brukarrörelsen och håller utbildningar i första hjälpen psykisk hälsa.

Från ord till handling

Ulla-Karin Schön, socionom och professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, gick igenom kunskapsläget kring vilka faktorer som bidrar till återhämtning. Hon konstaterar att återhämtningsforskningen vilar på en stark vetenskaplig grund. Insatserna måste stödja det individuella och bygga på delaktighet, med metoder som exempelvis delat beslutsfattande, IPS, peer support och case management.

-Det finns mycket på plats idag, vi behöver inte hitta nya metoder för återhämtning, det handlar i stället om att få i gång en implementering av det vi har på plats. Vi kan se att det går långsamt med det, i Sverige och i andra länder, säger Ulla-Karin Schön.

Hon berättar att hon gjort intervjuer med patienter med psykisk ohälsa och att de visar en entydig bild: det har inte hänt mycket under de senaste 20 åren när det gäller återhämtning, de stora psykiatrisatsningarna till trots.

–Det gäller att ha tilltro till patientens förmåga att vara aktör i sin egen återhämtningsprocess. Det största hindret idag är att personalen har för låg tilltro till patientens återhämtningsförmåga.

För att få mer ”verkstad” i det återhämtningsinriktade arbetet så tror hon att det behövs en maktförskjutning; att personal och patienter arbetar mer tillsammans samt att ledningarna börjar prioritera frågorna mer och driva sitt kvalitetsarbete på ett nytt sätt.
-Men även det strukturella arbetet är viktigt för att återhämtning ska vara möjligt; ett inkluderande samhälle med en fungerande arbets- och bostadsmarknad.

Risk att återhämtning blir en symbolhandling

Kjell Broström och Åsa Höij i samtal om synen på återhämtning – förr och nu.

Under programpunkten ”Återhämtning med ett livslångt perspektiv” inledde Kjell Broström, ordförande för NSPH Stockholms län, med att sätta in synen på återhämtning i ett historiskt perspektiv. Från början var återhämtning något som myndigheterna inte såg hade någon naturlig plats i kunskapsstöden kring olika diagnoser, utan det var något som i stället tillförs ute i verksamheterna. Här börjar det hända mer nu på myndighetssidan, med betydligt fler skrivningar i sina riktlinjer om vikten av återhämtning.

Hur ter sig då det återhämtningsinriktade arbetet i praktiken?
-Återhämtning är inte alltid förankrat ute i verksamheterna utan i stället blir det en påbyggnad, något som mest återfinns i formuleringarna om värdegrundsarbetet, säger Kjell Broström.

Åsa Höij, Hjärnkollambassadör och andre vice förbundsordförande i RSMH, reflekterar i sin tur att kunskapen kring återhämtning är varierande.
-Många verksamheter tror att de arbetar återhämtningsinriktat utan att de gör det. För att kunna bli återhämtad måste man bli lyssnad på – det måste föras ett jämlikt samtal, säger Åsa Höij, med egen erfarenhet av bipolär problematik och återkommande psykoser.

I det avslutande panelsamtalet konstaterade Mikael Malm, handläggare på SKR, att maktförskjutningen inom vård och omsorg tar tid, längre än vad vi vill, i arbetet med att ställa om vården till mer personcentrering och återhämtning.  Han lyfte fram den ideella sektorns viktiga roll i omställningen och konstaterade att de ges ”väl snålt” med resurser för det arbete som de bidrar med.