Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa oroas över den omfattande användningen av våld mot barn som befinner sig på de ungdomshem som Statens Institutionsstyrelse (SiS) driver. En särskilt utsatt grupp är yngre flickor med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning. De bär dessutom ofta med sig farenheter från tidigare trauman och övergrepp. Nu kräver NSPH att myndigheten gör omfattande satsningar på att få bort problemen.
– Vi reagerar starkt på det som redovisas i rapporten, säger Conny Allaskog, ordförande för Nationell Samverkan för psykisk hälsa, och fortsätter:
– Att tvångsingripande ökat på senare år visar att ledningen för SiS måste prioritera frågan. De måste se till att det systematiska och upprepade våldet mot unga med funktionsnedsättning upphör.
Rapporten är framtagen av Barnrättsbyrån tillsammans med Childhood
Barnrättsbyrån nya rapport ”…och jag kunde inte andas” – En granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen beskriver hur utsatta barn med funktionsnedsättning är inom Statens institutionsstyrelse (SiS). Rapporten visar att de våldsamma ingripandena (så kallade ”avskiljningar” – när en person isoleras i ett särskilt rum) främst drabbar yngre flickor med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning. En grupp som är extra sårbara och ofta bär med sig erfarenheter från tidigare trauman och övergrepp.
Rapporten från bygger på en systematisk kartläggning av hur ungdomshemmen hanterar sina särskilda befogenheter att lösa konflikter med hjälp av avskiljningar. Dessa innebär i princip alltid våldsamma fysiska ingripanden, där personalen använder våld och tvång i samband med att barnet förs till avskiljningsrummet. Den visar också att det inte är äldre pojkar med antisocialt beteende från de kriminella ungdomsgängen som oftast utsätts för denna åtgärd, utan barn med funktionsnedsättning. Barn som har särskilda rättigheter om bra behandling och ett gott bemötande enligt Lagen och särskilt stöd och service (LSS).
Den höga andelen tvångsingripanden visar på hur viktigt det är att SiS tar till sig relevant forskning, använder metoder och verktyg som stödjer de unga och skapar trygghet. Myndigheten har inte lyckats med detta och måste nu ta krafttag som innebär ett annat sätt att arbeta med dessa unga.
– Vi på NSPH och våra medlemsorganisationer har länge engagerat oss i frågor som gäller placerade barns levnadsvillkor. Vi har påpekat på vikten av samverkan mellan vården, socialtjänsten och vårdnadshavare. Genom tidigare och mer förebyggande insatser kan de unga få mer relevanta stödinsatser, säger Conny Allaskog.
