Zarah Melander. Foto: Caroline Andersson

Torsdagen den 5 maj premiärvisas samtalsserien ”Två generationer pratar om psykisk ohälsa”. I serien, som släpps på webben, möter unga personer äldre för att prata om sina diagnoser och hur samhällets syn på psykisk ohälsa har förändrats mellan generationerna.

– Syftet med projektet är att göra det lättare att prata om psykisk ohälsa och att öka kunskapen. Vi tror att unga och äldre har många liknande erfarenheter och mycket att lära av varandra, säger Zarah Melander, projektledare på NSPH.

Vad är skillnaden mellan att leva med psykisk ohälsa idag jämfört med förr? Som en del i NSPH:s treåriga projekt Åldras och må bra har organisationen spelat in samtalsserien ”Två generationer pratar om psykisk ohälsa”. I tre korta filmer bjuds tittarna in till ett samtal där tre yngre personer pratar med tre äldre om sina gemensamma diagnoser. Ambitionen är att projektet ska minska stigmat kring psykisk ohälsa och göra att fler känner sig bekväma med att prata om sina problem – även de som tillhör äldre generationer.

– Vi ser att det finns ett stort stigma kring att prata om psykisk ohälsa bland personer över 65, framför allt från 70 och uppåt. Det är en generation som har vuxit upp med att personer med psykiska besvär ska spärras in på sjukhus. Man har inte pratat om det utan har lärt sig att man ska bita ihop och härda ut, säger Zarah Melander.

Diagnosen var en lättnad

En av deltagarna är Ewa Wikström som var över 60 år när hon fick reda på att hon har ADHD. För henne var diagnosen en befrielse; under hela sitt liv har hon känt sig rastlös och ofta hamnat i konflikter utan att veta vad det berodde på.

– När jag växte upp så fanns inte ADHD – vi beskrevs som livliga barn. Samtidigt kände jag tidigt i livet att jag var annorlunda och hamnade ofta i missförstånd. Genom åren har jag lärt mig hur jag kan undvika en del onödiga bråk och konflikter, men när jag fick min diagnos var det ändå som att en sten lättade från mina axlar. Det förklarade så mycket, säger Ewa Wikström och fortsätter:

– Det var bra för relationen med mina barn också. Nu förstår både de och jag varför vårt familjeliv kunde vara annorlunda när de växte upp.

Stora likheter – och skillnader
I ett av avsnitten i samtalsserien pratar Ewa med 27-årige Yousef som har samma diagnos. Trots att de tillhör olika generationer, och mycket har hänt kring synen på ADHD sedan Ewa var i Yousefs ålder, hade de mycket gemensamt och kände igen sig i varandras sätt att se på livet.

– Det var häftigt att träffa Yousef – vi hade ett väldigt bra samtal. Vi märkte snabbt hur lika vi var och klickade direkt; både han och jag är väldigt utåtriktade, men delade upplevelsen av att med jämna mellanrum hamna i konflikter utan att vilja det, säger Ewa Wikström innan hon avslutar:

– Men sedan finns det stora skillnader också. Idag finns det ett helt annat stöd från samhället och möjligheter att medicinera. Det var ett väldigt intressant och lärorikt samtal.

 

Projektet ”Åldras och må bra” finansieras av Arvsfonden.

Se alla filmer här