De flesta partier vill att det statliga stödet till ideella organisationer ska indexeras upp, se fler idéburna offentliga partnerskap (IOP) samt skapa ett systematiskt användande av patienters kunskaper i utvecklingen av vården. Det framkom under NSPH:s paneldebatt 25 augusti där samtliga riksdagspartier medverkade. Förslagen på hur psykiatrin behöver utvecklas var många: fler satsningar på psykiatriambulanser, peer support, brukarrevisioner och personliga ombud var några av dem.
NSPH:s ordförande Conny Allaskog och Inger Blennow, f d ordförande i Sveriges Fontänhus Riksförbund
Conny Allaskog, ordförande i NSPH, inledde panelsamtalet med att poängtera att NSPH med dess medlemsorganisationer företräder en stor grupp i samhället. En av fyra svenskar drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa, och räknar man in anhöriga så ökar siffran till tre av fyra.
–Detta är inget särintresse, det rör många människor som i olika mätningar har visat sig ha de sämsta levnadsvillkoren i samhället, underströk Conny Allaskog.
Tillsammans med Inger Blennow, f d ordförande i Sveriges Fontänhus Riksförbund, var han moderator för paneldebatten.
Inför valet i september har NSPH valt att lyfta fram tre områden som extra viktiga för oss: Bättre vård och stöd, Starkare brukarinflytande och Rimliga villkor för att bidra. Vi ser att dessa tre frågor hänger samman: vård och stöd förbättras genom stärkt brukarinflytande och i gengäld vill vi ha rimliga villkor för att vara med och bidra.
Läs mer om vår valsatsning här
Bättre vård i tid
Första delen av paneldebatten handlade om NSPH:s valfråga om bättre vård i tid. Idag är det vanligt att bollas mellan olika verksamheter och väntetiderna är ofta alltför långa till specialiserad vård. Vården som ges är ofta fragmentarisk och saknar ett långsiktigt och brett återhämtningsperspektiv.
NSPH:s mål är en vård och omsorg som är lättillgänglig, jämlik och rättssäker. Vi vill också att denna vård ska bidra till snabbare återhämtning, ökad egenmakt och rättvisa förutsättningar att leva ett gott liv för personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga.
Vad vill partierna göra nationellt för att stödja regionerna, samt vad behöver göras på regional nivå för att bidra till bättre vård och stöd för personer med psykisk ohälsa?
Acko Ankarberg Johansson (KD) ansåg att det behövs en nationell kraftsamling för psykisk hälsa:
–Vi behöver förstärka för alla som behöver diagnos och behandling. Det gäller även vården för de med svår psykisk sjukdom. Vi behöver ett bredare perspektiv där socialförsäkringssystemet går hand i hand med andra delar av samhällssystemet.
Martin Marmgren (MP):
–Vi behöver höja lönerna och förbättra villkoren för de som arbetar i vården med en bättre arbetsmiljö. Vi behöver satsa statliga pengar för att stärka resurserna. Vi behöver bygga ut primärvården och fler personliga ombud behövs – idag ställs höga krav på individen.
Martin Marmgren konstaterar också att Sverige behöver införa en folkhälsolag som finns i våra nordiska grannländer.
Fler politiker vill se tidiga insatser i elevhälsan, och menar att kunskapen om hur det är att leva med psykisk ohälsa måste öka i alla delar av samhället. Anders W Jonsson (C) menar att man inte ska behöva vänta i veckor eller månader på att få hjälp, och anser att förstärkt primärvård är absolut viktigast.
Lina Nordquist (L) vill se en nationell satsning på psykiatriambulanser över hela landet och vill stärka tandvårdsstödet som ofta är en tung belastning för riskgrupper.
Linda Lindberg (SD) anser att det behövs en tioårig långsiktig plan för hur samhället ska möta människor med psykisk ohälsa och andra psykiatriska diagnoser. Lindberg ser gärna en statlig styrning för att ingen ska hamna mellan stolarna.
Karin Rågsjö (V) lyfter fram behovet av terapisamtal som i andra länder bekostas av staten och menar att medicin måste följas av terapi. Camilla Waltersson Grönvall (M) anser att det är lika viktigt att få hjälp med sin psykiska hälsa som med den fysiska hälsan och vill se patientkontor med vårdlotsar som hjälper patienterna att få rätt hjälp.
NSPH paneldebatt med samtliga riksdagspartier inför valet 2022. Foto: Lisa Söderström / The Park
Starkare brukarinflytande
Nästa utpekade valfråga för NSPH är att stärka brukarinflytandet. NSPH är övertygade om att det blir bättre resultat samt mer kloka prioriteringar om personer med egna erfarenheter av psykisk ohälsa får vara delaktiga i de beslut som tas; såväl i de beslut som tas varje dag i de enskilda ärendena ute i vård och omsorg, som på övergripande strategisk och politisk nivå.
Brukarinflytandet finns lagstadgat och myndigheter har arbetat med frågan i många år. Samtidigt vet vi att för att införa nya arbetssätt krävs utbildning för alla personalkategorier och en positiv och god förankring i alla ledningsnivåer. Vi undrar vad partierna vill göra för att få ambitionerna om delaktighet och inflytande till stånd i praktiken?
Camilla Waltersson Grönvall (M):
–Det är viktigt att Sverige börjar involvera de som har erfarenhet och vet vad som fungerar och vad som inte fungerar. Vi vill se ett systematiskt användande av patienters kunskaper. Vi kan ta efter Storbritannien som arbetar mycket mer systematiskt när det gäller att tillvarata patienternas erfarenheter.
Karin Rågsjö (V) menar att det behövs en kulturrevolution inom vården där läkarna måste lära sig att lyssna på patienterna. Flera nämnde att det måste finnas mer tid inom vården för att personalen ska kunna ta sig tid att lyssna på patienterna, och konstaterar att patientlagen inte har fått genomslag.
Lina Nordquist (L) vill arbeta för peer support och se att man anställer brukare i sjukvården som kan hjälpa patienter och anställda att bättre förstå de människor man försöker hjälpa. Anders W Jonsson (C) vill se tydliga, offentliga jämförelser mellan olika kliniker i landet som visar hur duktig man är på att involvera patienten, och lyfte precis som Miljöpartiet fram vikten av brukarrevisioner.
Acko Ankarberg Johansson (KD) framhöll att de metoder vi använder ska bygga på beprövad erfarenhet och vetenskap, vilket inte alltid är fallet när det gäller delaktighet.
Eftersom det fanns tid över passade moderator Inger Blennow på att ställa en extrafråga:
–Ni pratar alla om vikten av kulturförändringar. Läkarna har fortfarande mycket makt. Hur får man ner det här på individnivå?
Panelen var samstämmig i att det behövs mer insatser redan på vårdutbildningarna för att personalen tidigt ska få in vanan av att lyssna på patienterna. Någon nämnde att patientlagen måste skärpas. Camilla Waltersson Grönvall (M), Linda Lindberg (SD) och Sofia Amloh (S) ansåg att det borde satsas på pilotprojekt i olika regioner och där man sedan tar tillvara på erfarenheterna på nationell nivå.
Rimliga villkor för att bidra
Den sista och avslutande delen av paneldebatten handlade om finansiering av civilsamhällets organisationer, för att skapa rimliga villkor för att bidra. Civilsamhället, föreningarna och det vi kallar brukarrörelsen representerar en stor del av landets befolkning och utgör en oumbärlig resurs för samhällets utveckling av vård, stöd och behandling. Nordiska rådet har fattat ett beslut om att arbeta för att öka rollen som idéburna organisationer i civilsamhället har i samhället. Mätningar har visat att vi i Sverige ligger långt efter våra grannländer i denna fråga.
Idag är brukarrörelsens finansiering kortsiktig och fragmenterad vilket gör det svårt att planera och organisera verksamheten långsiktigt. Det blir svårt för föreningarna att erbjuda trygga arbetsvillkor för anställda i civilsamhället. För att få rimliga villkor och för att på ett bra sätt kunna stödja, utbilda och handleda våra företrädare krävs en förutsägbar och stabil finansiering. Med mer långsiktighet och kontinuitet skulle vi dessutom kunna få mer långlivade effekter av projektsatsningar.
Vi undrar vad ni vill göra för att skapa rimliga villkor för civilsamhället att bidra till samhället?
Sofia Amloh (S):
–Den långsiktiga finansieringen är ovärderlig. Idéburna offentliga partnerskap (IOP) har mycket potential.
Flera politiker instämde i att det finns en fördel i att få fler att våga pröva IOP, samt att det statliga stödet måste indexeras upp för att få mer långsiktighet.
–Lite mer kreativitet från staten uppmuntrar detta, säger Acko Ankarberg Johansson (KD).
Problemet är ju inte att vi ger för mycket stöd utan att det finns för lite vård och stöd och det gör att vi måste arbeta på fler sätt.
Anders W Jonsson (C) konstaterade att civilsamhället är avgörande för att människor ska få rätt stöd och för att få mer av jämlik vård. Linda Lindberg (SD) instämde och framhöll att långsiktigheten är oerhört viktig. Lina Nordquist (L) poängterar att liberalerna jobbar för en nationell strategi för hälsa som i sig kräver ett stärkt civilsamhälle, och vill skriva in vissa verksamheter i en förordning, som till exempel anhörigstöd och stödlinjer.
Camilla Waltersson Grönvall (M) summerade:
–Problemet är ju inte att vi ger för mycket stöd utan att det finns för lite vård och stöd och det gör att vi måste arbeta på fler sätt. Oss bekymrar det också att vi halkar efter i den nordiska jämförelsen. Det finns en del att göra.
Sammanfattningsvis var alla paneldeltagare rörande överens om att den här typen av paneldebatter är viktiga för att föra samtalet vidare om hur vi utvecklar psykiatrin. Alla var glädjande nog intresserade av att komma tillbaka och debattera vidare. Vi på NSPH ser fram emot att arrangera fler paneldebatter kring våra hjärtefrågor.
