Den statliga utredningen Samsjuklighetsutredningen har pågått sedan juni 2020 och blev färdig i januari 2023. NSPH har under hela utredningen haft en plats i Samsjuklighetsutredningens expertgrupp. Vi har intervjuat Nicole Wolpher, intressepolitiskt ombud på NSPH, som har axlat rollen.
Hur har NSPH:s deltagande i den här processen sett ut?
– Vi på NSPH har haft en plats i Samsjuklighetsutredningens expertgrupp. Inledningsvis representerades NSPH av Anki Sandberg, därefter av mig.
– Att sitta med i expertgruppen har inneburit att vi haft återkommande träffar med utredningen. Det har också inneburit att vi i rollen som expert har haft möjlighet att lämna återkommande synpunkter på utredningens arbete och inriktning.
Nicole Wolpher, NSPH. Foto: Angelica Ogland
Vad har varit NSPH:s fokus i utredningen?
– Tvångsvården vid samsjuklighet har haft stora brister och förändringar är välbehövliga. NSPH:s fokus har varit på hur individens behov ska kunna tillgodoses, oavsett om vården sker inom LVM eller LPT
– Vi på NSPH har redan i vårt första remissvar till utredningen ställt oss bakom inriktningen att regionen ska bli huvudman för vården för skadligt bruk och beroende. Det blir då logiskt att även vård utan samtycke innefattas av denna reform. Som alltid har vi haft perspektiven kring delaktighet och inflytande, återhämtning och stigma som centrala.
Vilka bra och mindre bra förslag innehåller slutbetänkandet?
– De förslag som utredningen presenterar skapar förutsättningar för en mer sammanhållen vårdkedja för personer med samsjuklighet – något som vi på NSPH tycker är välbehövligt.
Ett sådant exempel är att utredningen föreslår att vården ska ske inom regionen. Det kan öka möjligheterna för personer i målgruppen att få en samordnad, evidensbaserad behandling för både skadligt bruk, beroende och psykisk ohälsa.
– Det läggs också förslag för att stärka brukarinflytandet, exempelvis genom en kommission för trygg, meningsfull och rättssäker tvångsvård där personer med egen erfarenhet ska ingå. Det tycker NSPH är bra och välkomnar.
NSPH ser också risker kring hur dessa förslag kommer att ta form i praktiken. Det finns exempelvis stora brister inom den psykiatriska heldygnsvården idag. Den reform som föreslås av Samsjuklighetsutredningen skulle kunna leda till positiva effekter.
– Vi ser dock en risk med att dessa effekter kommer utebli om det inte också tillförs mer resurser. Det blir också viktigt att se hur kravet på ett oundgängligt behov av vård, som finns för att LPT ska kunna användas, ska tillämpas för denna målgrupp så att tolkningen inte sker för snävt och enskilda inte får den vård de behöver
– Avslutningsvis ser vi även att samordningen mellan och inom region och kommun kommer vara en fortsatt utmaning att lösa. Det arbetet behöver stärkas upp.
Vad händer nu?
– Nu har Samsjuklighetsutredningens slutbetänkande skickats ut på remiss, där vi och andra får möjlighet att framföra våra synpunkter på de slutgiltiga förslagen. Därefter hoppas vi att regeringen går vidare med förslagen, presenterar ett lagförslag och ytterligare insatser som behövs för att stärka upp arbetet med samsjuklighet mellan psykisk ohälsa, beroende och skadligt bruk.
– Från NSPH:s håll kommer vi fortsätta bevaka hur förslagen tas vidare, hur reformen kommer att bedrivas och så vidare. Utredningen betonar själva att samtliga förslag behöver genomföras samlat för att de positiva konsekvenser som avses ska bli verklighet, så det blir en viktig fråga för oss att följa.
Något annat du tycker är värt att nämna om arbetet med utredningen?
– I början av utredningens arbete tog de, tillsammans med personer med egen erfarenhet av samsjuklighet samt anhöriga, fram målbilder kring vad samhällets samlade insatser till personer med samsjuklighet kan uppnås.
Att tillfråga och ha med sig målgruppen redan från början är ett arbetssätt som NSPH välkomnar i en statlig utredning. Vi hoppas också att denna inriktning på arbetet kommer behållas om förslagen genomförs.
