”Det handlar om att gå bredvid någon, inte före, inte efter, utan just bredvid. Att lyssna och förstå utan att döma”, säger Marianne Bartholdsson i ett samtal om sin roll som Peer Supporter.

Marianne Bartholdsson, Peer Support på rättspsykiatriska avdelningen i Varberg, där hon med sina egna erfarenheter skapar hopp och förtroende hos patienterna.

Marianne Bartholdsson är 58 år och bor i ett hus nära havet med sin hund Zusa. Hon skriver poesi och arbetar som Peer Support på en rättspsykiatrisk avdelning i Varberg, en plats där vardagen präglas av rutiner, inlåsning och säkerhet.

Mitt i den här miljön är Marianne en annan slags närvaro. Hon är varken vårdpersonal eller behandlare, utan en medmänniska. Hennes arbete handlar om att möta människor, lyssna, skapa förtroende och bidra till återhämtning.

”Jag är inte där för att fixa någon. Jag fokuserar på mötet, på samtalet, på att vara närvarande”,säger hon.

Som Peer Support använder Marianne sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa för att stötta andra i deras återhämtning. Rollen handlar inte om att behandla, utan om att finnas där som en medmänniska, lyssna, skapa förtroende och väcka hopp.
”Det gäller att stötta, skapa en känsla av sammanhang och att hitta patientens egna vägar till återhämtning”,
förklarar hon. Just hennes egna erfarenheter är avgörande för att skapa förtroende.

”Det är något speciellt med att prata med någon som verkligen vet hur det känns.”

Från mörker till hopp
Marianne beskriver sig själv som en person med stark drivkraft, ofta allt eller inget, svart eller vitt. Hon har levt med bipolär sjukdom typ 2 och ADD under många år och vet hur det känns att pendla mellan energifyllda hypomana tillstånd och djup depression.
”I mina hypomana perioder var jag uppfylld av energi, självförtroende och idéer.”
Projekt drogs igång, sömnen minskade och hon kände sig ostoppbar. Men det fanns också baksidor. Impulsivitet, irritation när andra inte hängde med och beslut som ibland ångrades i efterhand.

Jag vet hur det är att må riktigt dåligt. Och jag vet att det går att skapa en hållbar vardag. Det handlar inte om att hitta sig själv, utan om att skapa sig själv.

De depressiva perioderna var raka motsatsen. Trötthet, isolering och känslan av att världen var för tung att möta. ADD:n gjorde det samtidigt svårt att hålla fokus. Ett slags inre brus som ibland blev till fysisk huvudvärk.
”Det kunde kännas helt oöverstigligt att ta sig ur sängen. Jag ville inte att någon skulle se mig så, och jag svarade inte i telefon eller öppnade dörren.”

Skrivandet har följt Marianne sedan hon var tolv år. Genom orden och musiken bearbetar hon sina erfarenheter och utforskar nya perspektiv.

Idag lever Marianne ett mer balanserat liv, där medicinering, rutiner, sömn och återhämtning är byggstenarna. Samtidigt ser hon sina diagnoser som något positivt. De har också gett henne så mycket positivt i hennes kreativitet och skapande. Hon har gjort så mycket som hon kanske annars inte hade vågat.

Och så skrivandet.
”Jag har skrivit sedan jag var tolv. Mest poesi och texter. Det är där jag bearbetar, reflekterar, får syn på mig själv.”
Under större delen av sitt yrkesliv berättade Marianne aldrig om sina diagnoser, varken på jobbet eller privat.
”Trots att psykisk ohälsa är vanligt kan det leda till stigmatisering i både arbetsliv och privatliv.”
Hon försökte kompensera, pressade sig själv, tills det inte höll längre. Utmattning blev ett faktum.

Att väcka framtidstro

Marianne berättar hur hon först upptäckte Peer Support genom en annons på Facebook. 
”Jag tänkte direkt att det här är för mig! Ett arbete där jag kan vara ärlig med mina egna erfarenheter och använda dem för att väcka hopp hos andra.”
För Marianne är just hoppet centralt i allt hon gör.
”Det är så många som har förlorat hoppet om att livet kan bli bättre. Om jag kan tända ett litet ljus av hopp för någon, då har jag gjort mitt jobb.” Hon fortsätter, ”Att bara få vara, det kan i sig vara läkande.”

Marianne inspirerar andra genom att visa att förändring är möjlig – att styrka och gemenskap kan vara en väg till återhämtning.

Att skapa förtroende i en miljö präglad av makt och kontroll kräver tålamod och äkthet. Det handlar om att vara personlig utan att bli privat, en balansgång när man själv är sitt främsta verktyg.
”Jag behöver finnas på plats, vara tillgänglig och pålitlig. Jag lovar aldrig något jag inte är säker på att kunna hålla, och jag ser alltid till att ha patientens perspektiv i fokus.”

Även om alla inte alltid förstår hennes roll har hon aldrig upplevt direkt motstånd. Tvärtom har hon känt sig välkommen och fått utrymme att bidra till verksamhetens utveckling. Genom samtal, aktiviteter och utbildningsinsatser är Peer Support en integrerad del av avdelningens arbete. För Marianne handlar det om mer än att bara vara en närvaro, det handlar om att väcka hopp. Hon beskriver sitt arbete som en möjlighet att ge människor en gnista av framtidstro, att visa att förändring är möjlig, även när det känns som mörkast.

Varje ny dag är en ny möjlighet att förändra ditt liv!

Peer Support i rättspsykiatrin visar att återhämtning är möjlig. I en tid när psykisk ohälsa växer och vården kämpar för att hinna med, blir Mariannes närvaro en påminnelse om att förändring är möjllig. 
”Jag vet hur det är att må riktigt dåligt. Och jag vet att det går att skapa en hållbar vardag. Det handlar inte om att hitta sig själv, utan om att skapa sig själv.”

På frågan vad hon skulle vilja skriva på väggen vid avdelningens ingång svarar hon med övertygelse:
”Varje ny dag är en ny möjlighet att förändra ditt liv!”
Hon ler när hon fortsätter: ”Livet handlar om att skapa sig själv. Alla har sin egen resa. Men att få vara en del av den resan, om så bara för en liten stund, det är stort för mig.”