Mer än var tredje person med beroendeproblematik uppger att de har nekats vård eller stöd utanför beroendevården – enbart på grund av sitt beroende. Samtidigt är hälften av alla som har fått stöd för sitt beroende missnöjda med hjälpen, och en av fem uppger att de inte fått några insatser alls. Även anhöriga vittnar om stora brister: trots ett tungt ansvar får många inget stöd för egen del. Det är några av resultaten i en rapport från Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH), som bygger på svar från över 1000 personer med egen erfarenhet av beroende eller skadligt bruk – samt deras anhöriga. 

Rapporten bygger på en enkätundersökning med över tusen svar från personer med egen erfarenhet av skadligt bruk eller beroende och deras anhöriga. Resultaten ger viktig kunskap om hur vården behöver utvecklas.  

–  Rapporten visar att vården brister på flera fronter, i tillgänglighet, innehåll och samordning, och alltför många nekas hjälp helt, inte minst vid samsjuklighet. Resultaten är allvarliga, men kan vi ta lärdomar av det vi ser kan vi förändra systemet så det faktiskt fungerar för de människor det gäller, säger Conny Allaskog, ordförande NSPH. 

Var fjärde nekas vård  

Hela 38 procent uppger att de någon gång har nekats vård eller stöd av annan typ än beroendevård på grund av sin beroendeproblematik. Erfarenheten är särskilt vanligt bland redan socialt utsatta grupper. 43 procent av de som saknar anhöriga beskriver att de nekats vård. Skillnaderna är också tydliga kopplat till utbildningsnivå. 63 procent av de med enbart grundskoleutbildning har nekats hjälp, jämfört med 29 procent av de med högskoleutbildning.

– Jag blir djupt bekymrad när jag hör människor berätta att dom blivit avvisade sociala insatser eller nekade smärtlindring vid akuta skador, enbart på grund av sin beroendeproblematik. Att det dessutom är vanligare bland de som redan är socialt utsatta visar hur ojämlik vården är, säger Conny Allaskog. 

Psykisk ohälsa – men ingen vård 

Samsjuklighet mellan beroende och psykisk ohälsa är mycket vanligt. Nästan två tredjedelar har sökt vård för psykisk ohälsa men ändå uppger nästan var femte (19 %) att de nekats den vården. I gruppen som idag lever med ett aktivt beroende är siffran ännu högre, där 25 procent står helt utan hjälp för sin psykiska ohälsa trots att de sökt sådan vård. 

Suicidförsök tio gånger vanligare 

Undersökningen visar också att 6 procent försökt ta sitt liv under det senaste året. Det är tio gånger så vanligt som i befolkningen i stort. Ytterligare 30 procent uppger att de gjort suicidförsök tidigare i livet. 

– Det här handlar inte bara om statistik. Det handlar om liv, om människor som kämpar för att få hjälp men möts av en vård som sviker i stället för att rädda liv, säger Conny Allaskog. 

Anhöriga lämnas utan stöd 

Att stödet till anhöriga brister framkommer också tydligt i rapporten. 60 procent av alla anhöriga uppger att de inte fått något stöd alls för egen del. För barn eller syskon till personer med beroende är siffran ännu högre 7 av 10.  

Rapporten ”Jag är så mycket mer än det här” ger en samlad bild av vilka utmaningar personer med skadligt bruk eller beroende och deras anhöriga möter, och bidrar med kunskap som kan användas för att utveckla vård och stödinsatser. 

NSPH-rapporten 2025

Fakta NSPH-rapporten 2025 

Den 10 oktober 2025 lanserades NSPH-rapporten 2025 ”Jag är så mycket mer än det här”. Rapporten synliggör livsvillkor, erfarenheter och behov hos personer som har ett pågående eller tidigare skadligt bruk eller beroende, samt deras anhöriga. 

Rapporten bygger på en omfattande enkätundersökning där 1078 personer svarat.  Över 500 personer med egen erfarenhet av skadligt bruk eller beroende, och över 500 anhöriga till personer i gruppen, har delat sina erfarenheter. NSPH har också genomfört både fokusgrupper och djupintervjuer med målgruppen.  

De medverkande har erfarenhet av pågående eller tidigare skadligt bruk eller beroende av till exempel alkohol, narkotika, dopningspreparat, läkemedel eller spel om pengar.