Har du råkat ut för att tjänstemän inom kommun, landsting, någon myndighet eller kanske din studievägledare inte vill erbjuda dig ett möte i ett avgränsat rum trots att du berättat att du behöver en lugn miljö runt omkring dig? Kanske har du bett Arbetsförmedlingen eller din bank om att få hjälp med att fylla i blanketter, att få ett längre möte, för att du ska kunna få den information du behöver på ett sätt som du förstår och även ha tid att formulera frågor, men fått nej till detta? Då kan det vara fråga om diskriminering.
Bristande tillgänglighet – en ny form av diskriminering
Sedan 1 januari 2015 är bristande tillgänglighet en ny form av diskriminering i Sverige. Förbudet omfattar alla former av bristande tillgänglighet för människor med olika fysiska, intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar.
Begreppet tillgänglighet är inte identifierat
Diskrimineringslagen säger inte vilka åtgärder för tillgänglighet som en verksamhet måste vidta för att inte göra sig skyldig till diskriminering. För att förstå om du blivit utsatt för diskriminering måste man istället titta på vad andra lagar och regelverk om tillgänglighet säger. Bland dessa andra regelverk finns exempelvis förvaltningslagen, plan- och bygglagen, skollagen och förordningen om statliga myndigheters ansvar för funktionshinderspolitiken. Om en verksamhet lever upp till dessa bestämmelser kan verksamheten inte göra sig skyldig till diskriminering. På några områden finns det dock inte några bestämmelser om tillgänglighet. I de fallen kan det ändå vara fråga om diskriminering om en verksamhet inte görs tillgänglig men kraven är lägre än för verksamheter där det finns bestämmelser om tillgänglighet.
Stöd och personlig service
Av förarbetena[1] framgår att krav om tillgänglighet omfattar ”stöd och personlig service, information och kommunikation samt den fysiska miljön”. Begreppen stöd och personlig service som en fråga om tillgänglighet är dock inte definierade. Kravet utgår istället från den enskildes behov av stöd och service från verksamhetens representant och vad som kan anses vara skäligt.
I fall den som struntar i att göra tillgängligt inte är din arbetsgivare eller arbetar inom skola eller i en myndighet, är kraven inte lika långtgående, men alla verksamheter som omfattas av diskrimineringslagen har en skyldighet att vidta enklare åtgärder för tillgänglighet. Detta innebär att en verksamhet som inte hjälper dig att exempelvis fylla i en blankett, inte ger dig tillräckligt med tid och/eller information på ett sätt som du kan ta till dig, eller på annat sätt inte möjliggör för dig att få tillgång till verksamheten eller tjänsten, kan göra sig skyldig till diskriminering.
Även FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller bestämmelser om vad som förstås med tillgänglighet. Se exempelvis artikel 9 och den tolkningskommentar[2] som FN:s övervakningskommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning antagit. Eftersom Sverige har ratificerat denna konvention ska svensk lag tolkas i överensstämmelse med konventionen.
Vilka områden omfattas av diskrimineringsförbudet?
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering i relation till de samhällsområden som täcks av lagen. Bland dessa samhällsområden finns arbete, utbildning, socialtjänst, socialförsäkringar, start och bedrivande av näringsverksamhet, tillhandahållande av varor och tjänster, hälso- och sjukvård, färdtjänst, allmänna sammankomster, militärtjänstgöring, medlemskap i fack eller i en yrkesorganisation, i samband med bostadsanpassning, a-kassa och studielån. Diskrimineringsförbudet gäller även för alla som är offentliganställda. Det vill säga tjänstemän inom kommun och landsting samt anställda inom Försäkringskassan, polisen och alla andra myndigheter.
Diskrimineringslagens förbud mot bristande tillgänglighet omfattar fall när en verksamhet, eller en enskild tjänsteman som omfattas av förbudet, struntar i att göra mötet, informationen eller lokalerna tillgängliga för dig som har en funktionsnedsättning. Om verksamheten inte görs tillgänglig för dig kan du anmäla verksamheten.
Undantag i lagen
I diskrimineringslagen finns några undantag för när en verksamhet inte gör sig skyldig till diskriminering om den inte gör verksamheten tillgänglig för dig.
Detta gäller
- Anställningsintervjuer.
Alla andra delar av en anställningssituation, praktik osv. omfattas av lagen.
- Den som tillhandahåller bostäder.
En person som säljer sin bostad gör sig inte skyldig till bristande tillgänglighet om denne inte tillgängliggör bostaden eller närliggande ytor, exempelvis med en hiss, så att du har möjlighet att komma dit och titta på bostaden
- Privatpersoner som tillhandahåller varor och tjänster.
Privatpersoner som exempelvis säljer något på Blocket gör sig inte skyldig till diskriminering om de struntar i att göra tillgängligt så du kan köpa det som säljs.
- Företag som säljer varor och tjänster som har färre än 10 anställda.
Detta undantag gäller bara för de verksamheter som tillhandahåller varor och tjänster, däribland restauranger och affärer. Undantaget gäller inte för exempelvis utbildningar, arbetsgivare eller för hälso- och sjukvården.
- Om det vid handel av varor och tjänster krävs åtgärder för fastigheten som går utöver de krav som finns i bygglovet eller startbeskedet för den aktuella fastigheten.
Om verksamheten uppfyller kraven i bygglovet och i startbeskedet gör verksamheten sig inte skyldig till diskriminering om den struntar i att vidta mer långtgående åtgärder för att själva fastigheten ska bli mer tillgänglig.
Här kan du anmäla diskriminering
Om en verksamhet som omfattas av diskrimineringslagen inte ger dig den hjälp du behöver för att kunna besöka verksamheten kan du anmäla verksamheten till Diskrimineringsombudsmannen eller till den diskrimineringsbyrå som finns närmast där du bor.
Av: Annika Jyrwall Åkerberg
[1] Prop. 2013/14:198, s. 53.
[2] General comment No. 2 (2014) Article 9: Accessibility
