I vårt projekt ”Inflytande efter rättspsykiatrin” möter vi människor som modigt, ärligt och öppet delar med sig av sina erfarenheter från rättspsykiatrin.
Deras röster är viktiga, för att bryta stigma, skapa förståelse och visa att återhämtning är möjlig. Varje berättelse är unik och ger inblick i livet under och efter vårdtiden, sett från olika perspektiv. Under projektets gång samlar vi berättelser från både tidigare patienter, peers, professionella och anhöriga. Här nedan hittar du personporträtten som vi bygger på under projekts gång.
”Jag vill bara vara syster. Jag vill känna att det finns ett nätverk runt honom, så att jag ibland kan andas ut.”
När en närstående vårdas inom rättspsykiatrin förändras livet också för den som står bredvid. Katarina berättar om sin bror, om oron, ansvaret och längtan efter tydligare stöd. För Katarina har det inneburit att vara både syster och stödperson, fast hon egentligen bara vill vara just syster. Vanligtvis pratar hon inte öppet om sin brors situation, men i det här reportaget väljer hon att berätta om hur hon upplever situationen.
Stephen är peer supporter i brittiska Nottingham. Han är länken mellan två världar, någon som lyssnar, stannar kvar och ser det andra ofta missar.
”Jag hade inget stöd. Det fanns en förväntan att jag bara skulle återgå till ett normalt liv. Men det livet existerade inte längre.”
När Stephen Davies blev utskriven från psykiatrisk tvångsvård fanns inget nät att falla tillbaka på. Idag arbetar han som peer supporter, och är själv det stöd han en gång saknade. Han följer människor genom det ingen borde behöva gå igenom ensam.
Läs hans berättelse om att bygga något nytt av det som gått sönder.
Efter en turbulent tid har Kalle hittat tillbaka till skateboarden. ”Både skate och musik handlar om frihet. Där finns inga regler, man skapar sin egen stil.”
“Skogen är min fristad”, Kalle Luis om att vara patient på rättspsyk och vägen mot ett nytt liv
Efter år inom rättspsykiatrisk vård har Kalle Luis Neutrihuart Gonguar hittat nya sätt att må bra, i naturen, i musiken och i mötet med andra människor. I ett personligt reportage berättar han om att hitta tillbaka till sig själv, förlåta det som varit och våga tro på framtiden.
Med humor, värme och motstånd utmanar Michell både egna rädslor och samhällets fördomar om psykisk ohälsa.
”Jag gick inte sönder av det”, Michell Malmgren om att ta tillbaka sin framtid
De ville sjukpensionera honom innan han fyllt 21. I dag föreläser Michell Malmgren om återhämtning i hela Sverige. Med egna erfarenheter av schizofreni och bipolär sjukdom utmanar han bilden av vad psykisk ohälsa är – och vad som är möjligt.
”Jag vill inte be om ursäkt eller försvara mig för att jag har schizofreni. Det är en del av den jag är,” säger Michell, som i dag arbetar som sakkunnig på Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare.
Mitt i en miljö präglad av rutiner, inlåsning och säkerhet är Marianne en annan slags närvaro, en medmänniska som lyssnar, skapar förtroende och väcker hopp.
”Hopp som vägvisare”, Marianne Bartholdsson om att skapa framtidstro i rättspsykiatrin
Mitt bland strikta rutiner och låsta dörrar på en rättspsykiatrisk avdelning i Varberg arbetar Marianne Bartholdsson som Peer Support. Med sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa stöttar hon andra i deras återhämtning, inte som vårdpersonal, utan som en medmänniska. ”Det handlar inte om att hitta sig själv, utan om att skapa sig själv,” säger Marianne. Hennes närvaro och erfarenhet väcker hopp om förändring för de som behöver det mest.