Vad är en nationell hjälplinje? 

Det är ett kostnadsfritt och tillgängligt stöd vid psykisk kris eller svåra livssituationer för personer som behöver. Det kan handla om att erbjuda kostnadsfri psykologisk hjälp per telefon/chatt alla dagar i veckan, att ge samtalsstöd och lotsa personer vidare inom hälso- och sjukvården.  

En nationell hjälplinje bemannas av personer som har professionell utbildning, som psykolog, socionom eller sjuksköterska, och som kan ge omedelbar hjälp.  

Den ska också vara till för alla i hela landet. Det ska därför inte spela någon roll vart i landet en person som ringer in bor. 

I akuta lägen ska de finnas möjlighet att skicka ambulans eller annan insats som kan avbryta ett självmordsförsök.

Varför behövs en nationell hjälplinje? 

Syftet med en nationell hjälplinje är att ge omedelbart samtalsstöd och koordinera stöd för den i akut kris. Personal i Hjälplinjen kan ge råd i nästa steg för den som behöver. En sådan här hjälplinje räddar liv. Den tidigare hjälplinjen fick genomsnitt två samtal om dagen från personer som varit nära att avsluta sina liv.  

Det är viktigt med ett enkelt, tillgängligt och enhetligt stöd för hela landet. Då kan personer, oavsett var de bor, få möjlighet till samtalsstöd.  

En nationell hjälplinje nås också av människor som annars inte har kontakt med vården. Den tidigare hjälplinjen fungerade för många som en första kontakt för att över huvud taget orka besöka en vårdcentral eller veta hur man kommer vidare.  

När den numera nedlagda Hjälplinjen utvärderats har detta lyfts fram som särskilt värdefullt: 

  • Konkret hjälp och stöd att sortera i tankar och känslor 
  • Fokus på det som går att påverka och som stärker den egna förmågan 
  • Specifik hänvisning vidare inom vården om det behövs 
  • Hjälp att formulera sitt problem och information om de rättigheter man har 
  • Upplevelse av att någon annan lyssnar till det som känns omöjligt att hantera eller stå ut med
  • Ställföreträdande hopp – att lita på att förändring är möjlig trots att det är svårt att tro på mitt i en kris 
Hur skiljer den sig från stödlinjer och liknande funktioner som erbjuds inom ideell sektor? 

Det stöd som erbjuds från ideell sektor sker ofta med hjälp av volontärer och handlar om medmänskligt stöd som ofta sker på frivillig grund. Flera av dessa organisationer vittnar även om ett allt högre tryck på sina stödlinjer och att deras kapacitet inte räcker till. 

Det stöd som erbjuds i en nationell stödlinje från offentlig verksamhet ska ges från professionella som både kan ge ett direkt samtalsstöd, samt lotsa personer vidare inom hälso- och sjukvården och möjlighet att tillkalla ambulans eller andra insatser från polis och räddningstjänst i akuta lägen. 

En hjälplinje bör också utveckla ett beslutsstöd så att den personal som möter människor i kris har tillgång till bästa möjliga kunskap för att kunna bedöma risk och lotsa till rätt typ av vård. På samma sätt som det finns ett beslutsstöd för sjuksköterskorna på 1177 för fysiska sjukdomar för det finnas ett motsvarande kunskapsstöd för psykisk sjukdom. Det saknas idag.  

Folkhälsomyndigheten konstaterar i två utredningar av frågan att ett sådant här samtalsstöd ska fungera som ett komplement till det viktiga stöd som erbjuds via civilsamhällets stödlinjer. 

Hur fungerade den tidigare nationella hjälplinjen? 

Hjälplinjen sköttes av Sveriges kommuner och regioners (SKR) bolag Inera och finansieras av landets regioner. Den erbjöd ett kostnadsfritt och tillgängligt stöd vid psykisk kris eller svåra livssituationer. Den numera nedlagda Hjälplinjen erbjöd kostnadsfri psykologisk hjälp per telefon alla dagar i veckan.  

De som tog emot samtalen hade professionell utbildning som psykolog, socionom eller sjuksköterska. Samtalet var anonymt i bägge ändar, viktigt inte minst för vårdpersonal som sökte hjälp för egen del. 

Hjälplinjen tillkom på initiativ av brukarrörelsen för över 20 år sedan. Redan då fanns ett stort behov av tillfälligt psykologiskt stöd. Efter 10 år togs verksamheten över av Inera AB och integrerades framgångsrikt i 1177. Verksamheten fick dock inte förutsättningar att växa och utvecklas i takt med att fler utnyttjade hjälplinjens resurser. 

Vad har hänt i frågan sedan nationella Hjälplinjen lades ned? 

2020: 

Trots massiv kritik från såväl tidigare minister, politiker från alla politiska läger, läkare, personal, patienter och brukarorganisationer så stängdes den nationella Hjälplinjen ner januari 2020. 

Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag av regeringen att analysera behovet av en nationell stödlinje som riktar sig till personer med psykisk ohälsa och suicidalitet samt till dessa personers anhöriga och närstående (S2020/06172). 

2021: 

Folkhälsomyndigheten lämnade sin redovisning av uppdraget till regeringen januari 2021.  

Myndigheten konstaterade då att det finns ett behov av en nationell stödlinje som kan erbjuda ett professionellt och anonymt samtalsstöd om psykisk ohälsa och suicidalitet, som ett komplement till ordinarie hälso- och sjukvård och det stöd som erbjuds via civilsamhällets stödlinjer.  

Folkhälsomyndigheten fick ett ytterligare uppdrag angående en nationell stödlinje som riktar sig till personer med psykisk ohälsa och suicidalitet samt anhöriga och närstående (S2021/04157), där de skulle ta fram en möjlig struktur för en stödlinje.  

2022: 

Folkhälsomyndigheten presenterade sina förslag till regeringen i mars 2022.  

Därefter har ingenting hänt. 

Vad kom Folkhälsomyndigheten fram till i sina två utredningar? 
  • Folkhälsomyndigheten konstaterade att det finns behov av en nationell aktör som erbjuder professionellt (och anonymt) samtalsstöd via telefon, chatt och andra digitala kanaler, som ett komplement till civilsamhällets utbud av medmänskligt stöd och hälso- och sjukvårdens ordinarie insatser. Vidare finns behov av ökad samordning av information om och tillgänglighet till befintliga stödlinjer.  
  • Inrättandet av en ny nationell stödlinje för psykisk hälsa är ett sätt att möta dessa behov. Det går att upprätta en stödlinje med en hälsofrämjande och förebyggande ansats vars verksamhet skulle kunna betraktas som steget innan hälso- och sjukvård, vilket möjliggör anonymitet. Det finns därtill flera aktörer som har förutsättningar för, och ställer sig positiva till att bedriva en sådan verksamhet.
  • Folkhälsomyndigheten pekade på ett behov av samordning av befintliga stödlinjer, exempelvis genom samordning av öppettider och ökat lärande och utbyte av erfarenheter. De bedömde därför att det i uppdraget till den aktör som utses att starta och driva en nationell stödlinje även bör ingå att erbjuda en plattform för dialog och erfarenhetsutbyte mellan en nationell stödlinje och övriga stödlinjer. Bakgrunden till denna bedömning, förutom att de ideella linjerna bemannas av icke professionella, har flest stödlinjer öppet mellan kl. 21-06 medan färre har öppet under förmiddagar, vilket pekar på ett behov av att erbjuda stödlinje dygnet runt.
  • Genom att ställa ett antal funktionskrav på den tilltänkta verksamheten går det att säkerställa att den uppfyller de kriterier som vi anser viktiga för att en kommande huvudman, ensam eller tillsammans med annan aktör, levererar en tjänst som är behovsanpassad, ändamålsenlig och erbjuder långsiktiga lösningar.  
  • Utredningen har dock inte hittat några färdiga lösningar för att kunna säkerställa en smidig övergång från stödlinjen till hälso- och sjukvården (vid icke akuta ärenden). För att få till detta behöver en infrastruktur med tekniska lösningar byggas upp i nära samverkan mellan den aktör som ska driva stödlinjen och regioner och kommuner samt andra berörda aktörer såsom Inera och 1177 Vårdguiden. 
  • Folkhälsomyndigheten bedömer att efterfrågan på en ny nationell stödlinje beror till stor del på att hälso- och sjukvården vid psykisk ohälsa upplevs som svårtillgänglig, att tillgång till vård och kommunala stöd är ojämlik över landet samt att det fortfarande finns stigma kring psykisk ohälsa. 

Källa: Folkhälsomyndighetens återrapportering av regeringsuppdrag Nationell stödlinje som riktar sig till personer med psykisk ohälsa och suicidalitet samt anhöriga och närstående (S2021/04157). 

Vad kostar det att finansiera en nationell hjälplinje?

Folkhälsomyndigheten lämnar förslag på finansiering i sin utredning. Myndigheten lyfter där att beroende av antal anställda, månadslön och öppettider för en nationell stödlinje uppskattas den årliga driftkostnaden ligga mellan cirka 20–40 miljoner kronor.

Enligt en nyttovärdering från 2016 gav tjänsten en ekonomisk nytta motsvarande 17 gånger per investerad krona, då mot bakgrund av de kostnader som psykisk ohälsa och höga sjukhälsotal medför (Inera).