Sverige behöver en långsiktig lösning för Hjälplinjen
Många oroliga röster har höjts sedan det oväntade och sena beskedet att Inera AB efter årsskiftet inte längre kommer kunna driva den nationella Hjälplinjen. Hjälplinjen, som etablerades i början av 2000-talet, är den etablerade stödfunktion som människor hänvisas till när de behöver tillfälligt stöd vid psykisk kris. Hundratals samhällsaktörer – vårdgivare, myndigheter, kommuner, massmedia, skolor, företag, ideella organisationer och religiösa samfund – hänvisar till Hjälplinjen när de kontaktas av personer som mår psykiskt dåligt och akut behöver stöd.
Landets 21 regioner ser sig inte förmögna att fortsätta finansiera Hjälplinjen till en kostnad av 10 miljoner kronor. Detta trots att utvärderingar av Hjälplinjen visar att verksamheten ger stor samhällsnytta, och snarare behöver expandera. Hjälplinjen tar årligen tar emot över 30 000 samtal men har bara kapacitet att hantera 14 000. Majoriteten av de hjälpsökande kommer alltså inte fram på grund av kapacitetsbrist.
Vi har svårt att se att det efter årsskiftet kommer etableras 21 regionala stödlinjer, och hittills har inte heller några sådana initiativ presenterats. Efter årsskiftet kommer hjälpsökande istället att hänvisas till befintliga vårdcentraler, psykakuter och BUP. Med längre köer, försämrad tillgänglighet och ökade samhällskostnader som följd.
Ideella aktörer kan inte förväntas tas det övergripande ansvaret att vara den allra första linjens samtalsstöd i samhället. Sverige måste fortsätta ha en rikstäckande hjälplinje med generösa öppettider som alla i landet kan nå, oavsett var man bor. Hjälplinjen är en nationell angelägenhet och därmed ett ansvar som vilar på beslutsfattande rikspolitiker i allmänhet, och på socialdepartementet i synnerhet.
Det är därför naturligt att socialdepartementet skjuter till medel för att säkerställa Hjälplinjens omedelbara framtid, samt tar fram en strategi för dess långsiktiga fortlevnad. Detta ligger i linje med regeringens satsningar på suicidprevention, utfästelsen om att det ska gå fortare att få stöd vid lättare psykisk ohälsa samt ambitionerna att minska köerna till psykiatrin/BUP.
Anki Sandberg, ordförande för NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa
NSPH är en samarbetsorganisation för tretton organisationer inom det psykiatriska området: Riksförbundet Attention, Riksförbundet Balans, Frisk & Fri, FMN, OCD-förbundet, RFHL, RSMH, Schizofreniförbundet, Shedo, Spes, Suicide Zero, Sveriges Fontänhus och ÅSS.
