Inom NSPH har medlemsorganisationerna lyckats kraftsamla kring gemensamma frågor
Historien om NSPH börjar redan hösten 2004. Då sammanstrålade representanter för femton organisationer på psykiatriområdet för första gången hos psykiatrisamordningen på regeringskansliet. Många kände inte varandra sedan tidigare. För varje gång som de träffades växte sig dock insikten om att de hade många gemensamma beröringspunkter allt starkare. Eldprovet kom när samordningen bad dem ge sin vision av framtidens vård och omsorg i ett gemensamt dokument. I och med grundlades det arbetssätt som sedan blivit NSPH:s signum:
allas aktiva medverkan, största möjliga konsensus utan att budskapet blir utslätat.
Nätverket var tänkt som en tillfällig konstellation som skulle upphöra med den nationella psykiatrisamordningen under psykiatrisamordnaren Anders Milton. Men under arbetets gång hade det gått upp för representanterna att de nu utövade brukarinflytande på riktigt. Och de hade kommit fram till insikten om att de gemensamma intressena vägde tyngre än olikheterna. Ett formellt nätverk bildades därför i mars 2007, finansierat av Socialdepartementet. Syftet var att få en gemensam stark röst för organisationerna inom det psykiatriska området, med uppdrag från regeringen att utveckla och utvärdera metoder för samverkan och inflytande.
– Ganska snart kunde vi se att vi faktiskt lyckades samla oss till att tala med en gemensam röst, och märkte dessutom att vi lyckades få större gensvar för våra synpunkter när vi gjorde så, säger Kjell Broström.
Han har under många år verkat som intressepolitisk handläggare för NSPH, och är en av dem som har varit med från första början och kunnat följa nätverkets utveckling under åren som gått.
Samverkan är erkänt svårt på alla samhällsnivåer. Inom det psykiatriska området så är det en rad olika aktörer som är involverade; departement, myndigheter, regioner och kommuner. Och dessa måste dessutom kunna interagera tvärfackligt och på olika nivåer samtidigt.
– Därför var det nog inte alla som förväntade sig att patienter och brukare skulle lyckas med att skapa en fungerande samverkan inom psykiatrin, men faktum är att brukarrörelsen är allra först med att lyckas med detta, säger Kjell Broström.
NSPH:s motto är att bidra till den psykiatriska vårdens utveckling genom att stödja patienter, brukare och anhöriga och främja deras inflytande på alla nivåer i samhället.
Budskapet att patienter, brukare och anhöriga bör bli mer delaktiga i vård och stöd har bidragit till att brukarperspektivet allt mer är en självklar del av de evidensbaserade insatser som sker inom hälso- och sjukvård samt socialtjänsten.
NSPH har idag ett nära samarbete med centrala aktörer som SKL, Socialstyrelsen, Vårdanalys, Folkhälsomyndigheten och SBU, SBU – Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.