Äldre

Många äldre personer lever idag med psykisk ohälsa. Depressiva besvär bland äldre personer är så pass vanligt att det kan beskrivas som ett folkhälsoproblem. Drygt var tredje kvinna och var femte man över 77 år anger i undersökningar att de har ångest.

I gruppen män över 85 år är suicid fortfarande nästan tre gånger vanligare än bland män under 30 år. Samtidigt är det vanligare bland äldre kvinnor att uppge psykiska besvär, så som ångest och depression, och äldre kvinnor använder antidepressiva mediciner i högre utsträckning. Trots att den psykiska ohälsan bland äldre är ett omfattande samhällsproblem kämpar många äldre personer utan att få rätt diagnos, stöd och behandling.

Den grupp som lite slarvigt brukar kallas ”äldre” innefattar ungefär två miljoner människor. Det är en spretig grupp av människor, med stora skillnader i ekonomi, hälsa och möjligheter till egenmakt. Att bli äldre innebär därmed väldigt olika saker för de som levt ett ”friskt” liv med stort socialt nätverk och god ekonomi och för de som levt ett isolerat liv med psykisk ohälsa och stora behov av vård och omsorg. För de äldre som levt länge med psykisk ohälsa kan behoven av vård och omsorg vara särskilt stora. NSPH:s ståndpunkter kring området omfattar både äldre personer som utvecklar psykisk ohälsa senare i livet såväl som äldre som levt länge med diagnostiserad psykisk ohälsa.

Riktade satsningar och ökad kunskap behövs

Det stora stigmat och den bristande kunskapen medför att psykisk ohälsa inte alltid uppmärksammas hos äldre – varken av den äldre själv eller av omgivningen. Det kan delvis förklaras av att äldres psykiska besvär ibland tar sig uttryck som fysiska besvär. Okunskapen och stigmat kring åldrande och psykisk ohälsa gör också ohälsan svår att upptäcka.

Fördomar och stereotypa föreställningar kring äldre kan även medföra att allvarliga sjukdomar och tillstånd som ätstörningar, självskadebeteenden eller beroendeproblematik bland äldre inte uppmärksammas. Äldre personer med psykisk ohälsa går helt enkelt oupptäckta av samhällets stödfunktioner och riskerar därmed att bli marginaliserade och utan den hjälp de kan ha behov av. Bara i undantagsfall behandlas exempelvis äldre personer med terapeutiska insatser och äldre får mer sällan tillgång till en specialist inom psykiatrin än befolkningen i stort.

Läkemedelsanvändningen är generellt högre bland äldre personer. Känsligheten för läkemedel ökar med åldern och därmed även risk för biverkningar. Då det är vanligare att äldre personer använder flera mediciner samtidigt finns också en ökad risk för läkemedelsförgiftning. Äldre personer får inte heller alltid korrekt information om sin medicinering.

Den diskriminering som äldre riskerar att utsättas för genom att de får sämre vård och stöd vid psykisk ohälsa jämfört med den övriga befolkningen är oacceptabel. Det krävs mer kunskap tillsammans med ett målmedvetet antistigmaarbete för att ändra attityder och fördomar kring äldre och deras psykiska hälsa. Det är också avgörande för att äldre med psykisk ohälsa ska få den vård och stöd de har behov av och därigenom få sina rättigheter tillgodosedda.

NSPH vill därför att

• Äldre ska erbjudas samma rätt till psykiatrisk och psykologisk behandling som de under 65 år. Vård- och behandlingsformerna som vänder sig till äldre behöver bli fler, så som en utvecklad psykiatrisk mellanvård samt en specialiserad öppenvård för äldre.
• Äldrepsykiatrin byggs ut och erbjuds i alla regioner. Det är centralt för att äldre ska få tillgång till en god och jämlik vård samt för att öka kunskapen om åldrande och psykisk ohälsa.
• Äldre personer behöver få korrekt och tydlig information vid förskrivning av läkemedel för att minska risken för biverkningar, beroende och läkemedelsförgiftning.
• Hälsofrämjande insatser prioriteras i vården för äldre med psykisk ohälsa eller som riskerar att utveckla psykisk ohälsa.
• Kunskapen hos professionen som möter äldre ökar för att de lättare ska kunna identifiera och behandla psykisk ohälsa. Utöver specifik specialistkunskap behöver det erbjudas kompetenshöjande insatser som vänder sig till flera yrkesgrupper som möter äldre i sitt dagliga arbete.
• Kunskap och verktyg som utgår från ett tydligare mångfaldsperspektiv kring äldre och psykisk ohälsa ökar. Det är nödvändigt för att kunna identifiera, förebygga och behandla psykisk ohälsa, samt för att kunna möta olika gruppers behov genom exempelvis riktade stödinsatser.
• Riktade insatser genomförs för att öka kunskapen bland äldre med psykisk ohälsa om vad det innebär att åldras med psykisk ohälsa.
• Mer forskning bedrivs för att öka kunskapen om att åldras med psykisk ohälsa, psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar. Exempel på detta är att åldras med beroende, ätstörningar, bipolär sjukdom, schizofreni, samsjuklighet och neuro­psykiatriska funktionsnedsättningar vilka är områden där kunskapsluckorna är särskilt framträdande.
• Användningen av metoder som stärker dialog och som involverar äldre personer med psykisk ohälsa och deras anhöriga i planering, uppföljning och utvecklingen på ett aktivt sätt behöver öka.
• Arenor för samtal om psykisk ohälsa med möjlighet för personer med egen erfarenhet att få formulera sina behov och önskemål om stöd skapas.

Vård och stöd behöver utformas och utgå från äldres behov

Vård och insatser för äldre erbjuds idag genom en mängd verksamheter och nivåer inom den regionala hälso- och sjukvården, såväl som inom den kommunala sjukvården och omsorgen. Det finns idag en otydlighet kring vilket stöd som finns för äldre med psykisk ohälsa, samt vilka instanser som erbjuder insatser till denna grupp. Det finns även en påtaglig risk att äldre med psykisk ohälsa faller mellan stolarna efter 65, vilket exempelvis kan leda till att de blir av med insatser.

Vård och omsorg uppfattas generellt som otillgänglig och komplicerad av denna grupp. Det bidrar till en osäkerhet som gör att många äldre avstår från att söka vård och stöd. Det finns dessutom en misstro och ett lågt förtroende för vården bland många äldre som levt länge med psykisk ohälsa.

NSPH vill därför att

• Äldre med psykisk ohälsa erbjuds stöd och insatser baserat på behov och därmed inte riskerar att bli av med eller få minskat stöd efter 65.
• Vård och övriga stödsystem blir mer tillgängliga och anpassas utifrån äldres förutsättningar och behov. Det innefattar att informera om rättigheter, tydliggöra vilka verksamheter som ger vilka insatser, erbjuda fasta vårdkontakter, bättre uppföljning, samt hembesök eller tillgång till omvårdnadsteam vid behov. Tillgängligheten behöver också säkerställas genom att erbjuda olika lösningar för personer som inte har digital vana eller tillgång till digitala hjälpmedel.
• Hälso- och sjukvården genomför insatser för att öka förtroendet bland äldre med psykisk ohälsa och anhöriga. Exempelvis genom att aktivt bjuda in och lyssna till äldre med psykisk ohälsa och anhöriga i utformning av vård och omsorg, samt genom kunskapshöjande insatser för professionen.
• Vården och omsorgen behöver följa upp sina resultat systematiskt och regelbundet utifrån värden och resultat som äldre själva varit med och formulerat.
• Funktionen peer support används och riktas specifikt mot gruppen äldre inom hälso- och sjukvården för att öka förtroendet för dessa verksamheter.
• Det blir lättare för äldre att klaga på vården och omsorgen, byta vårdgivare och att få upprättelse och kompensation för skador och bristfällig vård.

Fler sociala insatser behövs tillsammans med en ökad samverkan

Den psykiska ohälsan hos äldre går i många fall att förebygga eller minska. Några viktiga förebyggande faktorer är tillgång till social gemenskap, socialt stöd, fysisk aktivitet och meningsfullhet i vardagen. Samtidigt kan det ibland vara svårt för äldre personer som mår dåligt att orka eller ha möjlighet att delta i sociala sammanhang. Det kan därför finnas ett extra behov av stöd för att kunna delta i sociala aktiviteter. De många åtgärder som kan förebygga psykisk ohälsa och stärka psykiskt välbefinnande bland äldre måste bättre tas till vara. Här spelar även det civila samhället en viktig roll.

Det finns idag också glapp mellan de verksamheter som erbjuder vård och stöd till äldre. Detta bidrar till att äldre personer med psykisk ohälsa inte får del av insatser och stöd som de kan ha behov av och att det ofta hamnar på anhöriga att fånga upp sämre perioder.

NSPH vill därför att

• Äldre med psykisk ohälsa erbjuds fler sociala aktiviteter, samt stöd för att kunna delta i dessa. Uppsökande verksamhet för att nå äldre med psykisk ohälsa behöver ske i högre utsträckning. Aktiviteterna behöver utformas med hänsyn till att denna grupp generellt har en begränsad ekonomi.
• Tillgången till betydelsefulla insatser för ökad social delaktighet, så som kontaktperson och boendestöd, ökar och beviljas även för personer över 65 år.
• Det skapas fler mötesplatser och samtalsgrupper där äldre personer med psykisk ohälsa får forma verksamheten eller samtalet utifrån sina förutsättningar, intressen och behov.
• Samverkan mellan de verksamheter som erbjuder vård och omsorg för äldre personer inom kommun och region stärks upp. Kompetensen och användningen av samordnad individuell plan (SIP) behöver öka bland den regionala och kommunala verksamheten.
• Samverkan mellan det offentliga och civilsamhället gällande området äldres psykiska hälsa behöver ske i högre utsträckning.
• Anhöriga ses som en resurs som vården samarbetar med som en likvärdig part. Fler stöd och riktade insatser för äldre anhöriga till personer med psykisk ohälsa behöver också tas fram.