Nu är det hög tid att vi skapar en sammanhållen vård för personer med psykiatriska problem OCH beroendesjukdom. Budskapet från seminariet “Att falla mellan stolarna – om missbruk och psykisk ohälsa” var tydligt. Fler liv får inte spillas på grund av bristen på samordning inom vård- och stödfunktioner.

Seminariet som hölls den 6 februari kretsade kring hur vi förbättrar situationen för personer med psykisk ohälsa och beroendesjukdom – en patientgrupp där vården tyvärr fortfarande är väldigt eftersatt. Deltog i debatten gjorde SKL, Psykiatrifonden, Hjärnkollambassadörer, representanter från vården, politiken och NSPH. Seminariet webbsändes och kan ses här.

Inledningsvis talade Gerhard Larsson, regeringens utredare av missbruksvården, som redan 2011 föreslog att beroende ska betraktas som en sjukdom som ska behandlas inom sjukvården.

Problemen att svårt sjuka med både psykisk ohälsa och missbruk lätt hamnar mellan stolarna är välkända. I samband med att Uppdrag Granskning belyste problemet sent i höstas, i och med det uppmärksammade Fallet Sanne har mediebevakningen intensifierats och intresset för att göra något åt detta ökat. Ett upprop för en människovärdig psyk- och missbruksvård skapades i anslutning till den samhällsdebatt som följde efter reportaget.

-Det finns ingen tid att förlora. Vårt sätt att organisera vården får allvarliga konsekvenser för liv och hälsa för denna utsatta grupp, säger Anki Sandberg, ordförande för NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa.

Nathalie Sundberg, Hjärnkoll-ambassadör

Hjärnkollambassadören Nathalie Sundberg gav under kvällen en värdefull inblick hur svårt livet kan bli för den som lever med svår psykisk ohälsa, och som inte får rätt hjälp i tid. Hon beskrev hur hon vid 13 års ålder ”föll ned i mörka havet”. Hon drabbades av depressioner som ledde till missbruk och självskadebeteende. Hon bodde på flera behandlingshem utan att få rätt hjälp, och kände ingen tillit till vuxenvärlden.

-Nu ser jag värdet i mig själv, trots min psykiska ohälsa. Jag önskar att vuxna hade sett mig och lyssnat på mig, och velat ha min tillit. Att de hade arbetat med mig, inte ovanför mitt huvud.

Det som till slut hjälpte Nathalie till ett bättre liv, var det faktum att hon blev gravid. Livet fick en ny mening och hon upphörde med missbruk och självskadebeteende.

Hjärnkollambassadören Tina Essners berörande berättelse handlade om hur det splittrande huvudmannaskapet och otydliga regler lett till att hon bollas än hit än dit när hon mådde som sämst. Hon beskrev också de krav som ställs på patienten att upprätthålla många olika kontakter, passa tider och komma med intyg, som omöjliga att leva upp till när man mår riktigt dåligt.

ng-Marie Wieselgren, Gerhard Larsson, Karin Rågsjö, Anki Sandberg, Johan Franck och Lena Flyckt deltog i debatten.

Den avslutande panelen var enig om att allt detta måste få ett stopp. Bättre samverkan kan lösa en del, men en mer sammanhållen vård kräver en ny lagstiftning, menade Gerhard Larsson och fick övriga panelens medhåll. Det kan göras ganska snabbt, då frågan som sagt redan är utredd. Utredningen visade också att det finns stora besparingar, både mänskligt och ekonomiskt, att göra psykiatrivården och beroendevården effektivare och mer sammanhållen.

-Engagemanget i panelen ger hopp att det går att få till en ändring, i dessa frågor. Min förhoppning är att ett sådant förändringsarbete kan starta genast, säger Anki Sandberg, NSPH:s ordförande.

Debatten berörde även hur svårt det är att få rätt vård till den som inte själv söker kontakt. Anhöriga lämnas ensamma med sin oro. Det tär på dem och leder till egen ohälsa. Seminariet arrangerades av 1,6 & 2,6 miljonerklubben, Psykiatrifonden, Icakuriren och WeMind.