Analys: Tidöavtalet och psykisk ohälsa

NSPH kan konstatera att Tidöavtalet genomgående saknar ett tydligt rättighetsperspektiv.  I budgetpropositionen för 2023 ser vi även stora nedskärningar inom de områden som är viktiga för NSPH och våra medlemsorganisationer.

Flera av förslagen i Tidöavtalet är väldigt övergripande, vilket gör det svårare att göra en grundlig analys av vad de olika förslagen faktiskt innebär samt att ta ställning till dem. De positiva förslag som framkommer i Tidöavtalet gällande psykisk hälsa-området överskuggas dessvärre av de förslag som gör skillnad mellan olika grupper människor i samhället. Detta menar vi riskerar leda till en ökad ojämlikhet, en ökad stigmatisering och en ökad psykisk ohälsa framöver. NSPH:s ståndpunkt är att de mänskliga rättigheterna är universella och ska gälla alla människor. 

Läs hela NSPH:s analys av Tidöavtalet (pdf)

ROS – Bra förslag i Tidöavtalet

• Arbetet med att ta fram en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention, som påbörjades av den föregående regeringen, är fortsatt prioriterat av regeringen och samarbetspartier. 

• Ett tydligt fokus på suicidfrågan och det suicidpreventiva arbetet med flera konkreta förslag.   

• Att en nationell plan och styrning av kompetensförsörjningen, samt plan för att minska bristen på vårdplatser ska tas fram. 

• Flera konkreta förslag kring beroendevård i linje med de förslag som presenterats av Samsjuklighetsutredningen. 

• En anhörigsatsning omnämns, med exempelvis förslag om en nationell stödlinje. Här saknas dock fler konkreta insatser. 

• En bred reform för att förbättra elevhälsan ska genomföras, med bland annat en elevhälsogaranti för att öka tillgängligheten och bättre rutiner med sjukvård och socialtjänst. Satsningar på fler speciallärare och särskilda undervisningsgrupper. 

• Satsningar på föräldrastödsprogram och fritidskort som kan vara viktiga förebyggande och hälsofrämjande insatser. Barn och ungas tillgång till en meningsfull fritid är en viktig del i ett mer generellt hälsofrämjande arbete. 

De positiva förslag som framkommer i Tidöavtalet […] överskuggas dessvärre av de förslag som gör skillnad mellan olika grupper människor.

RIS – Dåliga förslag i Tidöavtalet

• Inga konkreta förslag för ett stärkt brukarinflytande eller för att stärka upp finansieringen till patient-, brukar- och anhörigorganisationerna. Dessa är centrala frågor för NSPH. 

• Att arbetsmiljön inom välfärdssektorn, så som vården och skolan, inte adresseras. Kompetensförsörjningen inom delar av välfärden kommer inte kunna lösas utan satsningar på arbetsmiljön. För att det ska bli möjligt behövs konkreta satsningar och finansiering. 

• Avsaknad av konkreta förslag för att stärka långsiktigheten i arbetet med psykisk hälsa. Den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention behöver kompletteras med en långsiktig plan. 

• Ett tydligt fokus på hårdare tag och straff, på bekostnad av förebyggande insatser. Detta riskerar att slå hårt mot flera av de grupper som NSPH företräder. Ett sådant exempel är förslag om stramare regler och hårdare tag för att skapa ordning i skolan, istället för tidigare insatser och förebyggande arbete. 

• Flertalet inskränkningar av barnrätten, som exempelvis förslag om sänkt straffålder. 

• Försämringar av asylrätten och förslag som kommer leda till ökad psykisk ohälsa hos personer med erfarenhet av flykt och migration, vilket är en grupp där vårdbehovet kopplat till just psykisk ohälsa kan vara särskilt stort.  

• Förslag om att utreda möjligheten att utvisa personer med utländsk bakgrund på grund av “bristande vandel”, vilket riskerar att slå hårt mot personer som lever med psykisk ohälsa samt öka stigmat kring dessa frågor. Det är dessutom missvisande när samma avtal föreslår en ambitiös satsning kring beroendevården. 

• Flera förslag som kommer innebära försämringar för folkbildningen. Folkbildningen är en viktig resurs för personer som lever med psykisk ohälsa. Dessa försämringar riskerar att slå särskilt hårt mot denna grupp. 

• Arbetslinjen tydliggörs, parallellt med att socialförsäkringssystemet stramas åt. Det finns en stor risk att människor som står utanför arbetsmarknaden på grund av en psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning kommer hamna i kläm om inte mer stöd och anpassningar erbjuds. 

Kommentar på budgetpropositionen för 2023 

Vi ser stora nedskärningar inom utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg vars budget minskas med drygt 11 miljarder. NSPH är väldigt kritiska till att statliga medel till hälsovård, sjukvård och social omsorg minskar kraftigt. Flera positiva initiativ som presenteras av regeringen överskuggas helt av detta.  

Regeringen menar att minskningen har att göra med att extra medel som tillförts med anledning av pandemin försvinner. NSPH:s hållning är dock att det är olyckligt att regeringen drar ner på pengar efter pandemin när hälso- och sjukvården gått på knäna under en sådan lång tid. Detta sker dessutom parallellt med en lågkonjunktur som bidrar till kraftiga besparingar bland landets kommuner och regioner och som kommer få stora konsekvenser för medborgarna och de som har behov av vård och omsorg riskerar att drabbas särskilt hårt. Här hade det snarare behövts fler satsningar på området för att möta de många behov som hälso- och sjukvården brottas med. 

NSPH välkomnar satsningar för sådant som en köfri barn-och ungdomspsykiatri, att stärka primärvårdens arbete med psykisk hälsa och fortsatta insatser för att korta vårdköerna. Vi ställer oss dock kritiska till den kraftiga minskning i budgeten gällande bidrag för folkhälsa och sjukvård, samt bidrag till psykiatrin, vilket är anmärkningsvärt då psykisk hälsa och suicidprevention beskrivs som prioriterade i Tidöavtalet. Besvärande är också att bidragen till funktionshindersorganisationerna inte räknas upp samt att statsbidraget för personliga ombud inte höjs för att täcka de behov som finns. 

NSPH är väldigt kritiska till att statliga medel till hälsovård, sjukvård och social omsorg minskar kraftigt.

Avslutningsvis saknar NSPH också finansiering till ett flertal områden som beskrivs i Tidöavtalet, så som anhörigsatsning med tillhörande anhöriglinje samt en ökad flexibilitet inom sjukvården utifrån patientens behov och önskemål genom exempelvis självvald inläggning. Det hade även varit önskvärt med en tydligare finansiering kring det fortsatta arbetet kring hur arbetet ska tas vidare med den kommande strategin om psykisk hälsa och suicidprevention. Insatser för ett stärkt brukarinflytande lyser också med sin frånvaro i budgetpropositionen. Här hade mer finansiering och ett tydligare ställningstagande från regeringen varit att önska. 

Övriga områden med relevans för NSPH:s målgrupper 

Det kan dessvärre konstateras att budgeten för flera övriga utgiftsområden som är viktiga för NSPH minskar. Exempelvis bantas budgeten för arbetsmarknadsfrågor med 3,1 miljarder kronor. Regeringen tydliggör samtidigt att det är arbetslinjen som gäller. Detta utan satsningar på stöd och anpassning vilket är viktigt och ibland nödvändigt för att personer som lever med psykisk ohälsa ska kunna få eller vara kvar i arbete.  

Budget för barn, ungdom och vuxenutbildning bantas med drygt 2 miljarder totalt under perioden 2023–2025. Enligt lärarfackens beräkningar behöver utbildningssektorn tillskott på 25,4 miljarder under 2023 enbart för att klara kostnadsutvecklingen samt täcka upp för tidigare besparingar. NSPH befarar att de nedskärningar som presenteras i budgeten kommer slå hårdast mot barn och elever i behov av särskilt stöd i undervisningen. NSPH saknar också satsningar på elevhälsan, vilket är ett område som betonas särskilt i Tidöavtalet.  

Det statliga stödet till vuxenutbildningen och yrkeshögskolan minskar också under perioden. Detta är särskilt anmärkningsvärt i relation till regeringens tydliga arbetslinje, där vuxenutbildning såväl som yrkeshögskolan är viktiga för att människor ska komma in på arbetsmarknaden.  

NSPH befarar att de nedskärningar som presenteras i budgeten kommer slå hårdast mot barn och elever i behov av särskilt stöd i undervisningen.

Kommuner och regioner får behålla den nuvarande nivån på de generella statsbidragen på 6 miljarder kronor. Det är positivt. Samtidigt behöver detta sättas i relation till att SKR hade begärt strax över 20 miljarder i extra tillskott. NSPH ser en risk att detta kommer påverka verksamheten inom kommun och region negativt och spilla över på patienter, brukare och anhöriga. 

Det sker också nedskärningar inom diskrimineringsarbetet, där budgeten bantas med 20 miljoner under perioden 2024–2025.  

Det sker också nedskärningar inom utgiftsområde 17 som bland annat innefattar kulturfrågor, politiken för det civila samhället, ungdomspolitiken och folkbildning. Det är i synnerhet bekymmersamt med drygt en halv miljard i minskade anslag till folkbildningen. Detta kommer med stor sannolikhet påverka NSPH:s målgrupper negativt. En positiv nyhet här är barn- och ungdomsorganisationerna får en permanent höjning av sina statsbidrag – det välkomnar NSPH. 

Vi på NSPH fortsätter följa utvecklingen, driva påverkansarbete och bjuda in till fortsatt dialog med regeringen för att stärka arbetet med psykisk hälsa.