NSPH och Hjärnkoll uppmärksammar årligen World Mental Health Day den 10 oktober. I år med konferensen Ungas psykiska hälsa som blev en blandning av högaktuella siffor om ungas hälsa, inspirerande föreläsningar av unga med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och exempel på hur samhället kan erbjuda bättre stöd och vård. 

Kerstin Evelius, sektionschef för Folkhälsa och Psykiatri på SKR, inledningstalade och påminde oss alla om att unga har problemformuleringsprivilegiet när det gäller deras eget mående.

– Det jag har lärt mig efter alla år är att vi måste LYSSNA på barn och unga och ta till oss vad de säger. Först då kan det vi som vuxna gör för att stötta dem bli relevant, sade Kerstin Evelius.

Inledningstal av Kerstin Evelius, SKR.

Hon fortsatte med att konstatera att vi som samhälle måste bli mycket bättre på att flytta fokus från att erbjuda ”sista hjälpen” till ”första hjälpen”.

– Vi måste bli snabbare på att erbjuda hjälp – tidigt i livet, och tidigt när behoven uppstår och på ungas egna villkor.

Många saker som bidrar till ungas psykiska ohälsa

Sara Fritzell från Folkhälsomyndigheten presenterade lärdomar från deras och MUCF:s kartläggning om ungas psykiska hälsa: Att inte bara överleva, utan att faktiskt också leva. De insamlade rösterna från unga 13–25 år visar att det finns mycket i deras liv som kan skapa ohälsa: inte minst de egna kraven liksom kraven från omgivningen rörande utseende, sociala status och inte minst förväntningarna i skolan.

Det finns också en tydlig oro för framtiden kring frågor som rör ekonomi, klimatet, våld, mobbing, krig och konflikter. Till detta läggs att unga numera ständigt jämför sig med orealistiska ideal i sociala medier som ger en känsla av att inte duga.

Sara Fritzell, Folkhälsomyndigheten.

Unga behöver hjälp att lösa sina problem och skapa en fungerande vardag, men ohälsan är även kopplad till mer övergripande strukturella problem.

– Det är talande att för många unga med psykisk ohälsa är det i mötet med samhällets normer som problemen uppstår. Till det tillkommer diskriminering, våld och brist på anpassningar, sade Sara Fritzell som är forskare och utredare på Folkhälsomyndigheten.

Unga uppger vidare att de behöver trygga sociala sammanhang, och att bli sedd och lyssnad på. Vuxna behöver inte alltid komma med lösningar. Dessutom vill de ha mer undervisning om psykisk ohälsa i skolan och en mer närvarande elevhälsa.

Svårt för unga att förstå vilken hjälp som finns att få

Sedan kom Mikael Malm från SKR och presenterade intressanta siffror rörande barn- och ungdomspsykiatrin från den årliga kartläggningen Psykiatrin i siffror som Sveriges regioner genomför (se faktaruta intill).

– Vi kan se att stödet som erbjuds ofta upplevs som splittrat och svåröverskådligt, sade Mikael Malm.
Han konstaterar vidare att därför är det glädjande att drygt hälften av regionerna nu har skapat mottagarfunktioner för familjer via exempelvis 1177, där de ska kunna få hjälp att få stöd och slussas vidare till rätt instans.

Mikael Malm, SKR.

Emilia – maskrosbarnet som tog sig vidare

Hjärnkollambassadören Emilia föreläste sedan via länk om sitt liv som maskrosbarn. Hon växte upp i ett hem som präglades av psykisk ohälsa, missbruk och våld inom familjen. Hon berättade väldigt berörande om hur dessa erfarenheter ledde till självskadebeteende, ätstörning, depression och panikångest.

– När jag började må dåligt av allt som hade hänt hade jag behövt bli förstådd och få vägledning och strategier för att kunna må bättre, berättade Emilia.

Emilia, Hjärnkollambassadör

Hon fick ingen vettig hjälp av elevhälsan, utan det dröjde till långt senare när hon träffade en psykiatriker som hon kunde få tips och strategier som fungerade.

– Mötet med henne förändrade mitt liv och jag kunde bearbeta mitt trauma. Jag kämpade varje dag, vilket jag är stolt över. Mina syskon är min drivkraft – jag vill visa dem att livet är värt att leva, sade Emilia.

Bjud inte in oss – ge oss verktyg att bjuda in er!

Hur kan man då skapa ökat inflytande för unga? Under konferensen lyftes flera exempel bland annat arbetet inom dialogprojektet Jag gör politik. Projektet drevs av Funktionsrätt Uppsala kommun tillsammans med unga vuxna med psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som står utanför arbete och studier.

Anneli Gustafsson och Patrik Malmquist.

Utgångspunkten var att unga vuxna med psykisk ohälsa som varken arbetar eller studerar är en tyst grupp som beslutsfattarna i kommunen behöver veta meta mer om för att ta välgrundade beslut.

Patrik Malmquist, deltagare i projektet, berättade hur de unga i projektet träffades, delade erfarenheter och insikter för att sedan ta steget vidare och fundera på hur de kunde omvandla sina kunskaper till konkret intressepolitik.

– Jag insåg att mina erfarenheter är viktiga, och vi kunde formulera problemet i stället för att politikerna gör det. Detta har varit en lärandeprocess även för politiker och tjänstemän.

Patriks uppmaning till politiker är: börja lyssna på unga! Se vad som händer.

Projektledare och deltagare från Tillsammans för unga vuxna.

Vi fick även viktiga inspel från region Sörmlands projekt Tillsammans för unga vuxna. Här framgick att många unga som söker psykiatrisk vård ofta kan behöva insatser utanför vården, och riskerar att hamna mellan stolarna. Målet med projektet är att förhindra att just detta sker och de unga brukarrepresentanterna Zuleyi och Ztefan berättade hur de är delaktiga.

När Angelica fick sina diagnoser kunde livet gå vidare

Konferensen avslutades med en hoppingivande föreläsning av Hjärnkollambassadören
Angelica. Hon tog oss med på en resa där hon berättade om hur svårt det kan vara att växa upp och gå i skolan där höga krav, skönhetsideal och känslan av att vara annorlunda fick henne att må dåligt med depression, ångest och ätstörningar. Hur hon möttes av oförstående och otillräckliga anpassningar i skolan vilket gjorde henne till hemmasittare och hur hon till slut fick diagnoserna Asperger och ADD. Hon berättade om när livet varit som svårast men vad som har gjort att hon idag mår bättre och lever ett bra liv.

– När jag kom till BUP och fick min diagnos kunde jag få rätt hjälp. Då kunde jag bli sedd och tagen på allvar. Jag vill med min berättelse visa att även när allt känns som allra svårast så finns det en väg framåt. Jag har idag en fungerande vardag och omger mig med bra människor och försöker vara snäll mot mig själv, sade Angelica.

Angelica, Hjärnkollambassadör.