Personer med samsjuklighet mellan psykisk ohälsa och skadligt bruk eller beroende har ofta en komplex problematik, med stort behov av vård och stöd från samhället. Trots detta har endast hälften kontakt med vården eller får insatser via kommunen, visar två nya rapporter från Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH.
I första rapporten, som samlar erfarenheter från ett 60-tal anhöriga, framträder en frustrerande, tung och ofta ohållbar situation, som för många pågått under en längre tid. Rapporten visar på brister i samverkan inom såväl som mellan vård- och omsorgssystemet, vilket leder till utebliven vård och stöd för den närstående. När vård och stöd uteblir faller det istället på den anhöriga att ta hand om sin närstående.
Conny Allaskog, ordförande. Jan Ström, projektledare Mötesplats Anhöriga Samsjuklighet. Foto: Caroline Andersson
Den andra rapporten tar avstamp i professionens perspektiv på området. Professionen har i bland en annan bild av anhörigas roll och behov i vården av personer med samsjuklighet, men det finns också delar där de är samstämmiga. Det gäller framför allt att det behövs bättre information, utbildning och vägledning.
Samsjuklighetsutredningens förslag gav personer med samsjuklighet och deras anhöriga hopp om att en bättre vård, ett bättre stöd och ett bättre liv är möjligt. Nu är det dags för regeringen att agera.
