Magnus Werner berättar i ett öppenhjärtigt och lärorikt samtal om hur det är att leva med bipolär sjukdom. Lyssna till hans berättelse om att det går att leva ett gott liv och hur hans frekventa självmordstankar faktiskt har varit en krycka att luta sig mot när det varit jobbigt. Detta avsnitt är den första delen av två med Magnus Werner som är brukarsamordnare inom Region Sörmland.

Flera karriärer, flera inläggningar, flera suicidförsök och flera stora projekt med efterföljande krascher gjorde att Magnus Werner i 40-årsåldern insåg att något var fel. Han tog kontakt med den läkare som han hade haft sen 1983, då han gjorde sitt första självmordsförsök. Läkaren konstaterade snabbt att Magnus har bipolär sjukdom. En lång resa med medicinsk och terapeutisk behandling påbörjades, men utan att han egentligen lärde sig att leva med bipolariteten.

När Magnus i 50-årsåldern återigen insjuknade allvarligt var läkaren mycket tveksam till om han skulle kunna återgå i arbete. Under denna period kom Magnus i kontakt med brukarrörelsen och fick insikt om betydelsen att lära av andra brukare som levt med sin sjukdom längre. Han startade en samtalsgrupp för bipolära, och senare även brukarföreningen Balans Sörmland.

–  Det var jätteintressant att kunna sitta och skratta åt alla tokigheter som vi har gjort. Det var så befriande att känna att vi är olika som individer men har ganska likartade erfarenheter.

Idag jobbar Magnus heltid som brukarsamordnare inom Region Sörmland och sitter med i referensgruppen för NSPH-projektet Åldras och må bra.