Åsa Konradsson Geukens storebror Mats insjuknade i schizofreni när hon var 14 år, vilket har präglat stora delar av hennes liv. När hon var yngre kände hon så mycket skam kring hans sjukdom att hon inte pratade om det med någon utanför familjen.
-I början skämdes jag något enormt, jag hatade sjukdomen, jag hatade honom och var avundsjuk på all uppmärksamhet som han fick i familjen. Jag förstod senare att min bror finns där bakom och att jag måste lära känna honom igen, säger Åsa Konradsson Geuken, som idag är verksam som universitetslektor och docent i farmakologi vid Uppsala universitet samt engagerad i Schizofreniförbundet.
När hon blev äldre och började forska om farmakologi insåg hon att hennes och hennes brors erfarenheter kunde betraktas som en stor tillgång. Plötsligt var hon en värdefull resurs, som visste betydligt mer om sjukdomen än vad som kan hittas i uppsatserna.
– Min brors sjukdom har gett mig ett kall i livet, en enorm nyfikenhet samt en drivkraft att försöka förstå sjukdomen, säger Åsa Konradsson Geuken, som utöver sina andra uppdrag även forskar på KI inom neurovetenskap och neuropsykofarmakologi med fokus på schizofreni.
Lyssna på ett samtal om banbrytande hjärnforskning, att som tonåring känna skam, utmaningarna i att vara anhörig och det fascinerande i att vi fortfarande vet så otroligt lite om hur hjärnan fungerar.
Åsa har tillsammans med Sten Friberg och Ylva Wächter skrivit boken Schizofreni – Livet med en psykossjukdom.
