Över ett år har gått sedan Samsjuklighetsutredningen lämnade sitt slutbetänkande till regeringen. Utredningen har gett personer med samsjuklighet och deras anhöriga hopp om att ett bättre liv är möjligt. Därför uppmanar vi regeringen att skyndsamt gå vidare med förslagen.
Personer med samsjuklighet mellan psykisk ohälsa och skadligt bruk eller beroende har ofta en komplex problematik, med stort behov av vård och stöd från samhället. Trots detta har endast hälften kontakt med vården eller får insatser via kommunen, visar en ny rapport från oss på NSPH.
I dagsläget är personer med samsjuklighet en målgrupp vars behov inte prioriteras inom vården, trots det stora lidande som individerna och deras anhöriga ofta går igenom. Dagens insatser präglas av fragmentisering, stuprörstänkande med klyftor och glapp mellan verksamheter.
I vår rapport Att vara anhörig till någon med samsjuklighet – om anhörigas upplevelser och behov framträder en frustrerande, tung och ofta ohållbar situation, som för många anhöriga pågått under en längre tid. Rapporten visar på brister i samverkan inom såväl som mellan vård- och omsorgssystemet, vilket leder till utebliven vård och stöd för den närstående. När vård och stöd uteblir faller det allt för ofta på den anhöriga att ta hand om sin närstående.
Nyligen presenterade Narkotikautredningen sitt slutbetänkande. Där framkommer flera goda förslag som vi på NSPH tror kan förbättra situationen för personer som lever med samsjuklighet. Men för att verkligen få till en nödvändig förändring av beroendevården och vården för den som lever med samsjuklighet behöver regeringen nu gå vidare och fatta beslut som de förslag som lämnades av samsjuklighetsutredningen.
