Två visionära tänkare – den ena ärkebiskop och den andra psykiatriker – i ett samtal av om livet, döden, psykisk hälsa och hur vi navigerar runt och över de avgrunder som vi stöter på i livet. Det är också ett samtal om hopp, och dess nödvändiga beståndsdelar, samt behovet av avgrundskunskap och en beredskap att hantera de svårigheter som livet oundvikligen kan medföra.
-Det kanske är så att vi vuxna har svikit de unga, och inte gett dem de existentiella redskapen som de behöver för att leva igenom svåra situationer, frågar sig Antje Jackelén.
– Precis som vi vaccinerar våra barn så behöver vi rusta dem känslomässigt i omgångar och träna på att bit för bit möta motgångar, säger Ing-Marie Wieselgren
En annan utmaning är att hur man skapar samhällen där fler får känna att man kan ge hjälp åt andra.
– Välfärdssamhället byggdes upp med tanken att vi inte ska behöva vara beroende av varandra, vilket har fjärmat oss och vi verkar därmed ha delegerat bort en del av ”kärleken till nästan”, säger Antje Jackelén.
Återhämtning av egen erfarenhet av psykiska ohälsa har exempelvis visat sig kunna ge andra drabbade hopp och inspiration.
– Att ha varit svag och utsatt och sedan blivit stark är en värdefull livserfarenhet. Och det finns inget som lyfter oss så mycket som att hjälpa annan människa, säger Ing-Marie Wieselgren.